lördag 28 maj 2011

28/5: Trollsländor – trots allt

Väderprognoserna var minst sagt dystra inför helgen, så dystra att jag på allvar ett slag funderade på om vi ändå inte skulle ställa in den planerade exkursionen med det skånska trollsländeprojektet till Kullaberg. Men dessa tillställningar är så mycket mer än ”bara” tillfällen där man kollar på sländor. Det är också sociala mötesplatser där man träffar likasinnade från främst Skåne, men även ”utomsocknes”. Dessutom har vi inte haft en exkursion sedan i juli förra året, eftersom vi ställde in den planerade augustiutflykten. Över 30 personer hade förhandsanmält intresse så det skulle till ett riktigt oväder för att helt ställa in.

Därför kändes det som att inget denna gång kunde stoppa exkursionen, istället fick vi vara ordentligt förberedda. Linda Birkedal hade därför med sig vattenhåv för att håva larver, och jag la några minuter hemmavid innan vi åkte för att fånga in några arter. Detta för att i nödfall ha i alla fall något att visa upp. Nu behövdes aldrig det, för det visade sig att vädret var ok åtminstone första timmen, och regnet kom inte förrän vid 15-tiden. Det var lite för kallt för att de större arterna skulle flyga, men innan regnet hann vi titta på åtminstone mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum, ljus lyrflickslända Coenagrion puella, sjöflickslända Enallagma cyathigerum, bred trollslända Libellula depressa och fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata.

När vi gått runt hela dammen visade jag upp de medhavda arterna också, så deltagarna även fick se större rödögonflickslända Erythromma najas, större kustflickslända Ischnura elegans och blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens.

Sen blev det fika och regnet började droppa. Droppa av gjorde då vi också, det fanns ingen anledning att fortsätta. Av de över 30 som förhandsanmält sig försvann en del redan innan pga sjukdom och vädret, men vi var ändå drygt 20 som dök upp. Jag tror alla kommer nästa gång också, dvs 2 juli kl 12.00 på samma plats: parkeringen närmast Björkerödsdammen på Kullaberg. Med bättre väder blir det fler arter och fler platser som besöks. Tack alla som var med!
/Magnus

fredag 27 maj 2011

Lokaltips: Stensoffa och Svarta hål

Citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis
Torvgravar i olika igenväxningsfaser bildar här tillsammans med före detta grustag, betesmarker och skog en myriad av bra förutsättningar för en rik trollsländefauna.

Svarta hål utgörs av ett område med grunda, gamla grustag och flera kärr av olika typ i ett mestadels öppet eller halvöppet landskap. Samtliga våtmarker ligger längs eller intill vägen. I området förekommer kraftig smaragdflickslända Lestes dryas, mindre smaragdflickslända Lestes virens och gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum. Mindre kustflickslända Ischnura pumilio finns på två platser men varierar i antal mellan åren och kan vissa år nästan utebli. Leta efter den i det gamla grustaget eller i kärret vid gården. Den senare lokalen är numera känd som förstafyndsplatsen för Aeshna affinis och framtiden får utvisa om den återkommer eller ej. Där finns även citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis.

Stensoffa utgörs av igenväxande torvgravar som kan vara svåra att nå ned till. De utgör klassisk mark med kända populationer av både grön mosaikslända Aeshna viridis och griptångsflickslända Coenagrion armatum. Dessa har dock ej rapporterats under de senaste åren trots ökad trollsländeskådaraktivitet, men åtminstone mosaiksländan finns nog kvar. Det finns två bestånd av vattenaloe i området som kan vara bra att känna till för de som vill leta efter grön mosaikslända eller håva efter larver av densamma. Det ena beståndet finns i västra kanten av den avlånga dammen här. Det andra i västnordvästhörnet av dammen längst i norr.

Men man behöver inte ge sig ned till vattnen för att hitta sländor. Gå från parkeringen vid Ekologiska stationen rakt norrut ut i ängsmarkerna och leta efter sol och lä. Gläntorna här är mycket bra för inte minst kilfläckslända Aeshna isoceles, tidig mosaikslända Brachytron pratense och citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis. I området finns även starrmosaikslända Aeshna juncea, gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata och större ängstrollslända Sympetrum striolatum. Sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus har sina mest sydvästliga fyndplatser i landet i Vombsänkan, med fynd från flera platser i trakten, även vid Stensoffa.

För att nå Svarta hål med bil kan man komma från flera olika håll. Utgå från t ex Revingeby, där man från väg 958 tar in på grusvägen mittemot Byvägen. Första våtmarken på höger sida (efter en dryg km) är den som kallas ” kärret vid gården” ovan. Gå eller kör sedan runt i området för att utforska de andra våtmarkerna. Det gamla grustaget ligger ytterligare 750 meter längs vägen men kan vara enkelt att missa då det innehåller så lite vatten. Leta efter en sänka med flera små och grunda pölar som är omgärdade av elstängsel och/eller utmärkta med plastband för att hålla betesdjuren och pansarfordonen borta.

Till Stensoffa kör man från Lund igenom Södra Sandby, tar där av mot Torna Hällestad. I Tvedöra, innan Torna Hällestad, sväng av till vänster mot Silvåkra (denna väg kan vara avstängd under militärövningar). Titta efter skylt mot Ekologiska stationen, där det finns parkering. Från Lund kan man under åtminstone delar av året ta buss 161 hela vägen till Stensoffa.
/Magnus

onsdag 25 maj 2011

Dags att se över svenska namn på trollsländor

Orthetrum brunneum
I Europa finns det cirka 120 arter trollsländor, varav 63 observerats i Sverige. Av de som setts i Sverige saknar två arter svenska namn och de övriga europeiska arterna likaså. Bland de arter som ännu inte setts i Sverige förväntas ett antal göra det inom den närmaste tioårsperioden. Ser man bakåt i tiden lika långt har vi fått flera nya arter på den svenska listan: kejsartrollslända Anax imperator (2000), sibirisk vinterflickslända Sympecma paedisca (2000), mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum (2004), Aeshna affinis (2010) och Anax parthenope (2010). Inte minst med tanke på klimatförändringarna finns det ingen anledning att tro att denna process kommer att avstanna, tvärtom.

Erythromma lindenii
Vi bedömer att flera arter kan spä på Sverigelistan ganska snart, och de med störst sannolikhet att göra så är troligen Lestes viridis, Orthetrum brunneum, Gomphus flavipes, Sympetrum pedemontanum och Crocothemis erythraea. Även Erythromma lindenii, Gomphus pulchellus och Sympetrum meriodinale kan bli aktuella, och säkert någon art till. Vi kan nog också utgå från att det kommer att göras fler fynd av Aeshna affinis och Anax parthenope. Förutom att de sprider sig norrut har de även det gemensamt, att de i dagsläget saknar svenska namn och saknas i boken Trollsländor i Sverige – en fälthandbok.

Att arter och i synnerhet insekter saknar svenska namn är förstås inget ovanligt. Det finns dock hur många goda skäl som helst att ge samtliga arter svenska namn, något som också aktualiserats för åtminstone samtliga nordiska dito i och med att utgivningen av Nationalnyckeln påbörjades för några år sedan. Jag vet inte säkert om det är en uttalad målsättning eller ej, men samtliga redovisade arter hittills har fått svenska namn, och flera av dem som tidigare hade ett har fått ett nytt. Man har alltså inte bara sett till att ge alla arter svenska namn utan även se över de befintliga. Detta är förstås en välgärning av stora mått, inte minst de pedagogiska vinsterna är enorma.

Ser man enbart till trollsländorna så är det helt uppenbart, att bland de som uppvisar ett allt större intresse för denna artgrupp är det väldigt få som är s a s klassiskt skolade entomologer. Väldigt många är intresserade av just trollsländor, är allmänt naturintresserade eller fågelskådare och för dessa är svenska namn en självklarhet och en hjälp, medan blott vetenskapliga namn är klumpiga och ovana.

Sedan utgivningen av ovan nämnda fälthandbok 2008 har vi för första gången något som kan liknas vid etablerade svenska namn på arterna som observerats här. Alla namn är dock inte helt lyckade, och då tänker jag huvudsakligen på det inkonsekventa namnbruket samt att namnen inte följer Svenska Artprojektets namnkriterier. Dessa är normerande för namnanvändningen inom Svenska Artprojektet, i Artportalen och i ArtDatabankens övriga arbeten. I praktiken fungerar de därför som svensk standard.

Fjälltrollslända Somatochlora alpestris
Med inkonsekvent språkbruk menar jag t ex arter i familjer som inbördes fått helt olika namn. Bäst exempel, eller kanske snarare sämst i detta fall, utgör nog familjen skimmertrollsländor. Ingen art har namnet skimmertrollslända i sitt artnamn, och endast två arter av sju har samma epitet (”glans”) i sina namn. Hur ska man veta att t ex tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata, guldtrollslända Cordulia aenea, mindre glanstrollslända Somatochlora arctica och fjälltrollslända Somatochlora alpestris tillhör samma familj? Här är man heller inte behjälplig av de vetenskapliga namnen då de utgörs av tre olika (Epitheca, Cordulia, Somatochlora). De svenska namnen är dock som sagt ganska etablerade nu, så ska de ändras måste det ske nu, innan vi hamnar i samma sits som tornsvala/tornseglare eller härmsångare/gulsångare, alltså namnändringar som sker så sent att de gamla namnen fortsatt används. Ska man öht diskutera ändringar av namn ska det göras respektfullt, varsamt och med eftertanke, men med eftertryck och pedagogisk tydlighet om det visar sig att det måste göras.

Men att ändra befintliga namn är en sak, att skapa nya svenska namn på arter som saknar det är en helt annan sak eftersom man inte behöver ta hänsyn till de etablerade namnen. Det är redan idag förvirrande när det dyker upp eller det talas om arter som saknar svenska namn. Inte minst då det alltid dyker upp namnförslag eller ”smeknamn” på dessa. Inte minst märktes det tydligt under 2010 när Anax parthenope för första gången observerades i Sverige. Genast pratades det om ”mindre kejsartrollslända”, vilket är en direktöversättning av det engelska Lesser Emperor. Detta namn är dock riktigt dåligt, faktiskt det sämsta i hela boken enligt K. D. Dijkstra som var huvudredaktör för Field Guide to the Dragonflies of Britain and Europe (muntligen 2010). Namn som ”liten kejsartrollslända” och ”violett kejsartrollslända” figurerade också, och tyvärr var jag själv delaktig i detta i och med publiceringen av två olika artiklar där det senare namnet användes (förvisso ogillade jag det namnet redan då). Även för Aeshna affinis, nästa nya art för landet att dyka upp under 2010, blev det genast förvirrande med flera olika namn. För den arten nästan ännu mer, då det även figurerade olika engelska namn.
Anax parthenope
Hade man istället varit lite förutseende och namngett åtminstone de arter som har störst chans att dyka upp här så hade vi sluppit denna förvirring. Nu tvingas man använda de vetenskapliga namnen för att bringa klarhet i röran och det är få utöver de hårdnackade entomologerna som är bekväma med det.

Men vem är då ”man”, vem har ansvaret för att det skapas och fastslås svenska namn? Jag vet inte hur det har fungerat tidigare, men sedan 2004 finns det tydliga rutiner för detta arbete, och svaret är Kommittén för svenska djurnamn. Denna kommitté avgör när behov finns att fastställa svenska namn för en viss djurgrupp, oftast i samband med en ny volym av Nationalnyckeln. En eller flera experter på en djurgrupp får då uppdraget att presentera ett förslag på svenska namn. Dessa granskas sedan av kommittén, och när en preliminär lista har godkänts, skickas denna på remiss och efter en remisstid tas beslut, och listan offentliggörs på ArtDatabankens hemsida.

En nationalnyckel om trollsländor ligger av allt att döma långt fram i tiden. Vi kan dock ändå glädjande avslöja att en arbetsgrupp påbörjat översynen av de svenska namnen på trollsländor. Fokus ligger på de arter som förekommer här samt de som kan tänkas dyka upp eller redan finns i övriga Norden, då detta är Svenska Artprojektets målområde. Arbetsgruppen kommer också att titta på de övriga europeiska arternas namn, inte minst då de kan påverka våra inhemska arters namn. Vilka personer denna grupp kommer att bestå av är i nuläget inte helt klart, men har du synpunkter eller önskemål gällande ämnet är du varmt välkommen att kontakta undertecknad i arbetsgruppen eller Niclas Eklund i kommittén.
/Magnus

tisdag 24 maj 2011

23/5: Nära skjuter ingen Epitheca

Återigen måndag och återigen möjlighet för oss båda att kunna komma ut en sväng efter lunch. Denna dag gick färden till fagra Mellanskåne som verkligen visade upp sig i sin vackraste försommarskrud. Efter lite om och men och hit och dit på för oss både okända och trevliga grusvägar nådde vi fram till första målet: dammarna nordost om Bosarps kurs- och lägergård, också kända som Äsphultsdammarna. Målarten här är tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata som är känd för att vara svår att komma nära eftersom den flyger långt ute över vattnet. Vi har tidigare endast fått nöja oss med kikarobsar vid Filesjön och kammat noll vid Dagstorpssjön, och var förstås spända på vad denna för oss helt nya lokal kunde ge.

Flodflickslända Platycnemis pennipes
Tvåfläckad har bevisligen börjat flyga men det är fortfarande något tidigt på säsongen, vilket vi fick erfara. Efter att ha lagt ganska mycket tid på platsen insåg vi att vi var för tidigt ute och tittade istället lite extra på andra arter som lokalen hade att erbjuda, som våra första flodflicksländor Platycnemis pennipes för året. De var ganska vanliga, trots att det inte är ett rinnande vatten. Bland alla blåa flicksländor fanns även en del större rödögonflicksländor Erythromma najas och en hane spjutflickslända Coenagrion hastulatum.

 Just som vi ska gå kommer trots allt plötsligt en tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata flygande 1,5 meter från stranden rakt framför oss. Vi kan följa den i kikarna i 50 meter eller så och ser den jättebra rakt bakifrån. Det är verkligen något helt annat, känns större än fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata, mer som en stor spetsfläckad trollslända Libellula fulva. Men den flyger helt målmedvetet med kraftig flykt, hade det varit en fågel hade jag sagt labb mer än tärna eller mås, om liknelsen förstås (av fältvana skådare i alla fall). Sedd rakt bakifrån ser man också att det svarta på ovansidan av bakkroppen når hela vägen från ”stjärtspetsen” till mellankroppen, vilket det inte alls gör på en fyrfläckad. Sen blev det inte mer, den här gången heller. Men om nån vecka eller så lär fler vara på vingarna och då rekommenderas ett besök här varmt.

Tidig mosaikslända Brachytron pratense
Vi drog vidare med griptångflickslända Coenagrion armatum vid Ängstorpsdammen nära Harlösa som nästa mål. Två hannar hade setts där dagen innan, för övrigt en av de platser som det gjordes obsar av vinterflickslända Sympecma fusca vid tidigare under våren. Vid dammens utlopp i väster kryllade det av flicksländor, särskilt större kustflickslända Ischnura elegans. Vi stövlade runt länge och gick till och med ut upp till låren i vattnet men hittade tyvärr inga griptänger här heller. De är säkert där, men det är inte helt lätt när det blåser lite för mycket och det är 100-tals andra flicksländor att gå igenom. Bland dessa hittade vi i alla fall en flodflickslända Platycnemis pennipes, och en hona tidig mosaikslända Brachytron pratense kunde studeras fint i handen.

Sen var klockan mycket och vinden tilltog så vi drog hemåt, funderandes på när vi nästa gång skulle få chansen att försöka se griptång. Det är verkligen en speciell art som vi gärna ser mer av, men vädret närmaste tiden ser dystert ut, tyvärr, och arten har en ganska kort flygtid. Dagens äventyr avrundades med en punktering, men det påverkade inte alls vårt humör som trots missarna återigen var på topp efter en fin dag med sländor.

/Magnus

söndag 22 maj 2011

21/5: sandflodtrollslända och kärrtrollsländor men ingen griptång

Efter en hel vecka med mindre lämpligt trollsländeväder - antingen för kallt eller för mulet - kom solen och värmen tillbaka och det med besked. Redan under veckan hade Magnus, under en av sina hundpromenader hemmavid, sett blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens så att det fanns goda möjligheter till trevliga observationer stod klart.

Vårt upplägg denna dag var att köra i ett sträck till Österlen för ett besök vid Svabesholm, med tydlig agenda att se griptångsflickslända Coenagrion armatum. Därefter hade vi diverse tankar om lämpliga stopp på väg tillbaka mot Lund och Malmö.

Eftersom griptång sågs i Småland redan 30 april var vår något kaxiga inställning inte om utan snarast hur många minuter vi skulle behöva innan vi såg vår första individ. Svaret väntar vi fortfarande på. Lokalen var nämligen nära nog stendöd på sländor. Visst, massor med nykläckta ljusa lyrflicksländor Coenagrion puella, en handfull fyrfläckiga Libellula quadrimaculata och en ensam bred trollslända Libellula depressa såg vi, men annars var den stora känslan av att vårt besök var för tidigt. Vid det senaste högtrycket hade Österlen klart lägre temperatur än övriga Skåne så vi hade nog överskattat våra chanser. Vi gav det gott om tid och är ganska övertygade om att griptångarna Coenagrion armatum inte är på vingarna i Svabesholm ännu (däremot gjordes ett nytt fynd av arten vid Ängstorpsdammarna på Vombs ängar samma dag, enligt Artportalen).

Pudrad kärrtrollslända, Listarums grushed 21/5
Eftersom det finns flera andra trevliga arter vid Svabesholm i vanliga fall lämnade vi lokalen med en riktig fiaskokänsla och eftersom vårt nästa projekt redan på förhand kändes svårt hade vi en dålig känsla om den här dagen. Vi åkte till Listarums grushed, ca en mil nordväst om Simrishamn och en lokal där pudrad kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons setts tidigare år. Men eftersom griptången inte flög så borde det vara alldeles för tidigt för pudrad kärrtrollslända också. Vi kom i alla fall ner till den lilla dammen och noterade en stor mängd spjutflicksländor Coenagrion hastulatum och några av de vanliga större arterna. När vi kommit runt nästan hela dammen flyger en slända upp framför mina fötter. Min direkta känsla är kärrtrollslända, något som bekräftas när vi efter lite jakt lyckas fånga den. Och mycket riktigt - det var en pudrad Leucorrhinia albifrons! Tangerat svenskt fenologirekord (enligt Artportalen). Strax därefter hittar vi ännu en individ.

Sandflodtrollslända, Harlösa 21/5
Klockan rusar iväg och vi får stryka vissa av våra tilltänkta stopp. Hur som helst unnar vi oss ett kort stopp vid Kävlingeån söder om Harlösa för att även jag ska få se blåbandad jungfruslända.Calopteryx splendens. Det var som väntat inga problem, men trots att vi bara gick några tiotal meter från bilen lyckas vi även se två sandflodtrollsländor Gomphus vulgatissimus - dessutom honor, vilket ingen av oss hade bild på tidigare. Riktigt kul, eftersom vi haft motigt när vi letat efter den i Vombområdet tidigare, inte bara detta år.

Citronfläckad kärrtrollslända, Stensoffa 21/5


Nu kände vi att lyckan vänt och kan man tangera fenologirekord på pudrad kärrtrollslända  Leucorrhinia albifrons kanske man kan göra det samma med kilfläckslända Aeshna isoceles. Så vi åkte till den klassiska lokalen vid Stensoffa för dagens sista satsning. Mycket sländor men ingen kilfläck. Däremot våra första citronfläckade kärrtrollsländor Leucorrhinia pectoralis för året, och en dag som började lite tveksamt avslutades på topp, inte minst som vi även hade lyckan att se en aftonfalkhona Falco vespertinus flyga över vid två tillfällen.
/Ola

onsdag 18 maj 2011

Lokaltips: Ugglarps mosse

Ugglarps mosse består av näringsrika, vattenfyllda torvgravar som tyvärr blir allt mer igenväxta, men som fortfarande hyser en spännande trollsländefauna.Det är en historiskt välkänd plats för grön mosaikslända Aeshna viridis och som sådan välbesökt under lång tid, även långt innan de senaste årens nya intresse för trollsländor. Grön mosaikslända lägger ägg i vattenaloe, så leta efter den där denna växer. Aloen finns i ett bestånd på sydvästra sidan, tyvärr är detta något svårt att överblicka på grund av omgivande, högre vegetation. En annan art som ofta återfinns där det finns vattenaloe är kilfläckslända Aeshna isoceles, och det gör den även här. Båda arterna kan ses långt ifrån vattenaloen, grön mosaikslända ses till exempel ofta jaga i åkermarken intill. Grön mosaikslända är en av de sista arterna som börjar flyga, med det tidigaste rapporterade fyndet i Skåne så sent som 14/7. Är du här för denna art så planera därför därefter.

Ugglarps mosse är ett Natura 2000-område och något så ovanligt som ett dito som inrättats på grund av en trollsländeart – dock inte redan nämnda, utan citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis. I området finns även andra intressanta arter som kraftig smaragdflickslända Lestes dryas, mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum, tidig mosaikslända Brachytron pratense, gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata, gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum och större ängstrollslända Sympetrum striolatum.

Följ markvägen tills den når mossen. Promenera längs kanten på denna åt vänster till det första vattnet (här finns t ex mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum). Fortsätt spana efter sländor längs hela vägen och där det ser intressant ut. Från markvägens slut är det ca 250 meter till vattenaloebeståndet.

Om det är blåsigt kan en stig rekommenderas som leder in i mossens inre. Stigen går åt höger knappt 50 meter efter markvägens slut. Enligt uppgift leder stigen till den del av mossen där citronfläckad kärrtrollslända finns Leucorrhinia pectoralis.

Ugglarps mosse ligger strax sydväst om Börringesjön men nås från byn Ugglarp. Ta av från vägen inne i byn mot nordost vid fyrvägskorsningen. Kör 500 meter på denna väg, mossen kan anas åt vänster. Det kan vara svårt att parkera längs vägen så kör ned på markvägen. Om någon undrar vad du sysslar med så brukar det räcka med att nämna ”trollsländor” så nickar de förstående. Parkera så andra kan passera, inklusive lantbruksmaskiner.

/Magnus

Uppdatering 11 juli 2011: Vid vårt besök i lördags observerade vi till vår glädje två nya bestånd av vattenaloe. De är mindre, men växer helt öppet och på ganska nära håll. Med kikare bör man ha goda chanser att se grön mosaikslända där.

Uppdatering 25 juli 2013: Vid vårt besök under gårdagen noterades att vegetationen är högre än tidigare på flera håll i direkt anslutning till vattnen. Det gör det lite svårare att komma fram, men de två första bestånden av aloe ser man ändå fint. Det första är litet, det andra lite större. Det största och tredje beståndet som vi känner till, finns ca 15 meter från det andra, men det går inte att överblicka. Mellan andra och tredje såg vi en hona grön mosaikslända.

Vägen ner till mossen är nu markerad som "Enskild väg" och att parkering och vändplats saknas. Detta är rent nys, det går fortfarande precis lika bra att parkera intill markvägen och att där vända.

söndag 15 maj 2011

Lokaltips: Svartavad

Svartavad i skogen mellan Bökeberg och Eksholmssjön i Skåne är en mycket artrik lokal som utgörs av den kanske mest sydliga platsen i landet med brunvattengöl omgiven av gungfly. Som ett pärlband finns runt omkring även vegetationsrika mindre sjöar och dammar av medelnäringsrik karaktär, vilket borgar för stora artrikedom.

Det mest intressanta med lokalen är nog det stora artantalet; hela 29 arter har påträffats bara kring den lilla brunvattengölen Svartavad. Av de som förekommer regelbundet är de mest intressanta mindre smaragdflickslända Lestes virens, starrmosaikslända Aeshna juncea, gungflymosaikslända Aeshna subarctica, gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata, citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis, större ängstrollslända Sympetrum striolatum och gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum. Nordisk kärrtrollslända Leucorrhinia rubicunda och myrtrollslända Leucorrhinia dubia finns i hela området. Lägg gärna ganska mycket tid här och vandra runt gölen och dess omgivningar i lugn och ro. Prova även andra brunvattengölar och dammar i området för att utöka artlistan. Med cykel eller till fots kan du fortsätta genom området och längs vägen nå flera andra bra lokaler enligt nedan.

Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas finns vid en liknande biotop mindre än 400 meter rakt norrut, och mindre glanstrollslända Somatochlora arctica är också rapporterad därifrån (dock utan dokumentation, så huruvida den finns på lokalen, vilket i så fall är en bit från artens kända utbredningsområde, låter vi var och en utforska eller ta ställning till). Även där finns starr- och gungflymosaikslända Aeshna juncea/A. subarctica.

Mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum finns fåtaligt i ett område med flera dammar 400 meter åt västnordväst, nära Sjöhuset. Även där finns exempelvis större ängstrollslända Sympetrum striolatum, mindre smaragdflickslända Lestes virens, kejsartrollslända Anax imperator, gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata och gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum.

Kilfläckslända Aeshna isoceles finns rikligt vid Eksholmssjön en bit österut. Brunvattengölen Pydden några 100 meter väster om sjön är även den en bra trollsländelokal som biotopmässigt påminner om Svartavad. Månflickslända Coenagrion lunulatum har påträffats i rutan och i en av grannrutorna men inte i direkt anslutning till Svartavad. Totalt har minst 35 arter påträffats i rutan vilket inte inkluderar grön mosaikslända Aeshna viridis, som finns i grannrutan vid klassisk lokal för arten vid Sjödiken/Bökeberg på andra sidan väg 108 (kommer att beskrivas i ett kommande lokaltips).

På grund av att Skabersjö gods stängt av samtliga skogsvägar måste man gå en bit för att nå fram till Svartavad, men å andra sidan innebär det också att det är väldigt tyst och lugnt i hela området. Bäst parkerar du ute vid väg 108, där det finns gott om plats intill korsningen mellan 108:an och vägen som ansluter från Börringe. Följ därifrån skogsvägarna eller stigarna fram till Svartavad.

Kommer du med cykel kan du ta dig hela vägen fram. Med buss kommer du från Lund eller Svedala/Trelleborg med buss 165. Hoppa av på hållplatsen Bökebergs gård och följ stig genom skogen hela vägen fram.
/Magnus

fredag 13 maj 2011

Om trollsländors fenologi: del 2

Guldtrollslända, nytt fenologirekord med en dag 2011.
De senaste tre vintrarna har jag roat mig med att – för det skånska trollsländeprojektets räkning – sammanställa fenologin för trollsländorna i Skåne. Den sammanställningen är tänkt att fungera som en hjälp till alla inventerare. Under 2009 slogs hela 46 fenologirekord; 23 på våren och 23 under hösten. Under 2010 slogs 24 rekord varav endast tre var vårdatum, vilket inte var förvånande då våren var ovanligt kall. Några av sistadatumen sticker dock ut: citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis 31/7 (27 dagar senare), pudrad kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons 6/8 (24), sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus 20/7 (22), mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens 21/8 (17) och kejsartrollslända Anax imperator 4/9 (16).

Dessa till synes extrema fynd och mängden av nya rekord beror förstås till största delen på tidigare underrapportering. Med andra ord: vi lär oss mer och mer om sländornas uppträdande ju fler som intresserar sig och rapporterar in sina fynd. Samtidigt sker det t ex en smygande klimatförändring så även i ett längre perspektiv lär datumen fortsatt förändras. Våren 2009 var ovanligt varm, våren 2010 den rakt motsatta (i södra Sverige, i norra tvärtom). Nu är det 2011 och hittills är det mer 2009 än 2010 sett till temperaturen i Skåne. Detta ser vi också direkt på trollsländornas uppdykande. Av de 16 arter som till och med 12/5 har rapporterats från Skåne har redan åtta av dem uppträtt tidigare än innan, enligt nedan:

ART ÄLDRE NYTT PLATS DAGAR
Vinterflickslända* Sympecma fusca 27/4 24/4 Sösdala 3
Spjutflickslända Coenagrion hastulatum 1/5 29/4 flera platser 2
Guldtrollslända Cordulia aenea 1/5 30/4 flera platser 1
Myrtrollslända Leucorrhinia dubia 10/5 7/5 Bränneslätt 3
Ljus lyrflickslända Coenagrion puella 10/5 7/5 Gullåkra mosse 3
Sandflodtrollslända G. vulgatissimus 14/5 7/5 Ebbarp 7
Månflickslända Coenagrionlunulatum 20/5 8/5 Karpalund 12
Större rödögonflickslända E. najas 9/5 8/5 Stensoffa 1











Vi inväntar förstås med spänning hur många fenologirekord det ska bli under 2011. Det är för övrigt värt att poängtera, att all data vi använder oss av är den som finns tillgänglig på Artportalen. Sitter du inne med andra uppgifter så välkomnar vi förstås rapportering.

/Magnus

* Vinterflickslända Sympecma fusca övervintrar som adult slända så det är egentligen fel att ange ett förstadatum för denna art då det snarast går att jämföra med att ange fenologidatum för en stannfågel. Men vi brukar göra det ändå, särskilt i Skåne där det finns så lite data på artens uppträdande.































onsdag 11 maj 2011

11/5: månflickslända, röd flickslända m.m.

Tisdagen var väldigt varm i Skåne och det var en sådan dag då det, åtminstone i början på säsongen, känns helt fel att sitta inne på ett kontor eller ett kansli. Man målar upp bilder i sitt inre hur varenda slända plötsligt kryper ur sina larvskal och börjar flyga. Onsdagen visade sig sedan bli lika varm och nu hade vi båda möjlighet att ta ledigt några timmar på eftermiddagen. Vi begav oss återigen mot områdena kring Krankesjön och Vombsjön, för att besöka ungefär samma lokaler som härom dagen.

Större rödögonflickslända, söder om Harlösa 11/5
Idag började vi i området kring Svarta Hål, väster om Krankesjön och känt för att Aeshna affinis flög här i höstas. En liten bit från den våtmarken ligger en liten blöta som brukar vara bra för mindre kustflickslända Ischnura pumilio. Men vi såg faktiskt inte en enda slända här. Förra sommaren var lokalen helt uttorkad vilket rimligen påverkat fortplantningen negativt. Vi får hoppas att det kommer nya kolonisatörer hit helt enkelt. "Affinis-dammen" bjöd däremot på en del sländor, med tidig mosaikslända Brachytron pratense och vår första större rödögonflickslända Erythromma pajas för året på topp. Vid ett kort stopp vid Klingavälsån vid Harlösa såg vi sedan fler större rödögon Erythromma pajas och nu lyckades vi även fånga en så den kunde komma med på bild.

Månflickslända, norr Bruksgården, Björka 11/5
Vi fortsatte till en lokal som vi kollade även i söndags - en damm i närheten av Björka på östra sidan av Vombs fure. Målarten här är månflickslända Coenagrion lunulatum. Härom dagen var det alldeles för blåsigt, men nu var det mer måttliga vindar och vi hittade ett flertal individer, samtliga något tiotal meter upp från dammkanten. De verkade nykläckta, men vi förbryllades lite av att fläckarna i nacken redan var klarblå, medan resten av sländan inte hade något blått alls (se bild, där man också ser en annan bra karaktär för honor och tenerala individer av månflickslända Coenagrion lunulatum - den ljusa basen på åttonde bakkroppssegmentet). 

Röd flickslända, Krankesjön 11/5
En promenad vid Vombs västra vattenverksdammar gjordes med sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus i tankarna, men resulterade inte i någon sådan utan bara en massa fyrfläckiga Libellula quadrimaculata och diverse vanliga flicksländor. Jag såg min första större kustflickslända Ischnura elegans för året (Magnus hade redan sett den). Vi åkte vidare till Krankesjön igen och ett kort stopp vid Silvåkratornet resulterade i några ursnygga, fint utfärgade röda flicksländor Pyrrhosoma nymphula, vilket även det var ny årsart för oss båda. En avslutning vid Stensoffa, med vaga förhoppningar om en tidig kilfläckslända Aeshna isoceles (skulle vara fenologirekord med över en vecka) resulterade endast i tidig mosaikslända Brachytron pratense och något tiotal guldtrollsländor Cordulia aenea, att jämföra med de ca 300 som flög här i söndags, då de var nyutflugna.

Sammantaget en fin eftermiddag i fält och det märks att det händer nya grejer för varje dag. Sjöflicksländor  Enallagma cyathigerum och mörka lyrflicksländor Coenagrion pulchellum var de vanligaste arterna idag och även fyrfläckig Libellula quadrimaculata börjar komma igång på allvar. Bara enstaka ljusa lyrflicksländor Coenagrion puella dock sedan den första individen vi såg på Gullåkra i lördags. Nu talar väderprognosen om lite kyligare några dagar men när det blir varmt igen kan vi räkna med bl.a. jungfrusländor Calopteryx sp, diverse kärrtrollsländor Leucorrhinia sp och förhoppningsvis kilfläckslända Aeshna isoceles.
/Ola

Från en trollsländeresa till södra Turkiet

 
Turkiet är som de allra flesta säkert vet ett land som kan bjuda den naturintresserade besökaren på precis hur mycket som helst, inte minst de med ett fågel- och/eller botanikintresse. Varje år avgår också följaktligen resor från Sverige med detta i åtanke. Vad som kanske är mindre känt är landets rika trollsländefauna, med 100 eller fler arter regelbundet förekommande, att jämföra med de 63 arter som påträffats i Sverige. Turkiet är ett väldigt stort land och arterna har olika flygtider så man ser förstås inte samtliga trollsländor under ett besök. Något man däremot kan göra är att se sländor på vingarna betydligt tidigare än här hemma, något jag och tre andra tog fasta på. Över påsken drog vi därför dit, för att liksom tjuvstarta säsongen innan den börjar här. Här nedan följer ett utdrag från denna trollsländeresa som garanterat kommer att följas av fler.

Utdrag ur resedagboken från dag 7, 23 april 2011
Solen ser ut att vilja visa sitt ansikte så vi drar snabbt ut mot pölarna intill Akgöl. ”Snabbt” är dock som alltid högst relativt och inkluderar denna gång ett kryssande mellan parader i centrum, vätskedepåpåfyllning, sjungande eksångare, våra vänner smyrna- och gråfiskarna i diket intill Denizkent och resans enda fälthare som korsar vägen. Väl framme så kastar sig Magnus ut före de andra och stövlar bort till den närmaste pölen och snart hörs ett glädjetjut när den första läckert blåa hannen Lestes macrostigma visar sig. 

Snart har vi sett 100-tals, och de tävlar med större kustflickslända Ischnura elegans om att vara mest talrika på lokalen. Efter ett tag och många och långa obsar verkar lokalen ha levererat vad den har, så vi börjar gå mot bilen. Men först undrar Lena vad det är för en liten en och resans minsta slända är ett faktum: mindre kustflickslända Ischnura pumilio. En hane Anax parthenope kommer plötsligt dragandes längs vägen och snart där efter en hane bred trollslända Libellula depressa, dito kejsartrollslända Anax imperator, någon Orthetrum sabina och en grönfläckig padda. Fåglarna har vi nästan förträngt, men fältpiplärka är i alla fall ny researt och hundra sträckande storkar är kul.

Vi drar vidare längs Akgöls östra strand och går en sväng där. En adult och en yngre hanne Erythromma lindenii hittas liksom fler större kustflicksländor Ischnura elegans och enstaka Orthetrum sabina. På fågelfronten är ägretthäger och storspov nya, men vi har medan det är sol fullständigt fokus på trollsländorna. Sydostsidan av Akgöl blir nästa stopp, men vi tvingas bromsa in när Magnus ser en guldsjakal i vassen. Alla hinner se den, ingen hinner ta bilder, men vilken häftig obs!

Båda bilderna: Lestes macrostigma
Längs den lilla vägen patrullerar kejsartrollsländor Anax imperator och några honor av vandrande mosaikslända Anax ephippiger, vilket ger intressanta jämförelser av inte minst storleksskillnaderna. Vi drar vidare till byn Denizkent, där vi dagen innan tyckt ”det såg bra ut” för sländor. Vi parkerar mitt i byn och stövlar ut i en våtmark till bybornas höga nöje (?), och till vårt eget, för vi hinner knappt ut förrän det säger ”swoosch” och tiotusentals Lestes macrostigma flyger upp ur vegetationen – så häftigt! Deras vingprassel när man kom för nära var magnifikt, aldrig har någon av oss sett tillnärmelsevis så många sländor samtidigt.

Även här förstås gott om större kustflicksländor Ischnura elegans samt enstaka kejsartrollsländor Anax imperator, Anax parthenope och Orthetrum sabina. De första säkra Crocothemis servilia kan räknas in tack vare några tenerala honor och bestämningstips av holländska vänner innan resan. Pulsen som redan är på högvarv skruvas upp ännu ett snäpp när en liten, svart slända gör entré. Den känns väldigt mycket som en svart ängstrollslända Sympetrum danae, men det kan det bara inte vara. Som tur är lyckas vi håva in den så vi kan njuta av en riktigt sammetssvart och violettskimrande juvel vid namn Diplacodes lefebvrii. Vi lägger till större ängstrollslända Sympetrum striolatum och vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii  till lokalens artlista, och gör oss beredda att gå, då Lena fångar in en ny art. Vi glädjer oss åt en vacker teneral spetsfläckad trollslända Libellula fulva, men vilken udda biotop och är den inte lite liten? Magnus fångar nästan samtidigt en hanne han först tror är vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii, men det är en röd spetsfläckad…eller vänta nu här... Polletten trillar ned att vi just gjort resans kanske roligaste fynd, för det är två individer av Libellula pontica vi hittat, och det finns oss veterligen inga fynd så här långt västerut. Vilken sländlokal!

Reserapporten kan i sin helhet laddas ned här. Kommentarer, frågor och synpunkter på resan eller reserapporten går bra att lämna här på bloggen.

tisdag 10 maj 2011

Om trollsländors fenologi: del 1

Fyrfläckad trollslända flyger allmänt från maj till augusti.

Fenologi är den botaniska och zoologiska termen för läran om periodiska företeelsers uppträdande. Ett nytt tidigare eller senare fynd av en art kallas följaktligen för fenologirekord. Som fågelskådare är man av naturliga skäl väldigt medveten om arternas uppträdande över året, och i den ornitologiska sfären är kunskapen om fåglarnas fenologi mycket välkänd. Många både lokala och regionala ornitologiska föreningar publicerar också sedan decennier tillbaka årliga fenologiska sammanställningar. I Skåne sker detta i publikationen Fåglar i Skåne, och där tas varje år upp de tidigaste respektive senaste fynden av alla arter detta är intressant för. Genom åren har detta gett en ordentlig databank med vars hjälp man t ex kan räkna ut mediandatum för en arts uppträdande.

Trots denna formidabla kunskap och långa kontinuerliga serie så slås det varje år något eller några fenologirekord. För att statistiskt och vetenskapligt belägga dessa förändringar måste man i åtminstone Skåne sedan mitten av 1990-talet rapportera nya rekord på blankett, något som annars bara görs vid exceptionella fynd av rariteter. Detta tycker jag är fantastiskt bra, annars kan vem som helst hävda att de sett en sommargylling i mars och plötsligt blir t ex extremdatumet för gyllingens uppträdande helt åt fanders. En löjlig sak att bry sig om kan tyckas, men det är det inte för de hundratals om inte tusentals som skådar fågel och som varje år anstränger sig för att se arter så tidigt eller så sent som möjligt. Det finns gott om andra skäl att bevaka arters periodiska uppträdande men jag går inte in på det mer här.

När det kommer till trollsländor finns inte långa serier av data, åtminstone inte offentligt, det vill säga utlagda på Artportalen. Det finns heller inte några rutiner vad gäller särskild validering av fenologifynd. Nu menar inte jag att det felbestäms en massa trollsländor utan vill bara påpeka det faktum, att om jag rapporterar en ”vanlig” art tre veckor senare än det tidigare fenologirekordet så behöver jag inte belägga det fyndet på något vis, då valideringen sker tämligen godtyckligt. Om det istället infördes någon form av generell datumgräns för samtliga vanliga trollsländearter skulle validerarna inte behöva bry sig om fynd av t ex fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata i Skåne mellan låt oss säga 1/5 – 15/8. De få fynd av arten som möjligen görs dessförinnan och därefter kan istället granskas ordentligt. Detta skulle innebära oerhört mycket mindre arbetsinsats gentemot idag, där validerarna går över samtliga fynd av trollsländor, vilket förstås är en välgärning och ypperlig service, men i förlängningen förstås både ohållbart och onödigt: tänk om skådarna skulle validera samtliga skator, kråkor, talgoxar, gräsänder, koltrastar osv?

/Magnus

måndag 9 maj 2011

Finns fjällmosaikslända verkligen i Skåne?

Fjällmosaikslända. Pältsan, T Lpm 29/7 2010

”I lämplig miljö finns arten också längre söderut (Skåne, Småland, Östergötland, Västergötland, Öland och Södermanland)”

Ovanstående är ett citat hämtat från Trollsländor i Sverige – en fälthandbok (andra upplagan, 2008) och handlar om fjällmosaikslända Aeshna caerulae. Jag gillar den praktiska, lilla boken och det jag skriver är inte avsett som kritik mot den. Min invändning är i stället mot den generella syn som verkar finnas att gamla fynduppgifter, som ingen längre verkar känna till någonting om, tillåts utgöra grund för att arterna ”finns” även idag. Personligen anser jag, att alla fakta kring nuvarande utbredningsområden ska grunda sig på nyare, verifierade fynd. Naturen är föränderlig och förutsättningar för arternas fortlevnad likaså. Alltså kan inte en 50 år (eller ännu äldre) gammal uppgift utgöra grund för hur man ser på artens förekomst idag.

Min utgångspunkt för detta rör fjällmosaikslända Aeshna caerulae i Skåne. Det verkar finnas två uppgifter om att arten observerats i Skåne. Den första har jag inte exakta uppgifter kring, men så här skrev Göran Sahlén i brev på direkt fråga: ”Det är en gammal publikation av Kjell Ander vill jag minnas…jag vill minnas att det står ett sjö- eller sockennamn i den”. Den andra uppgiften rör en fältobservation (ej fångad) av 2 hanar vid Vakö myr, nordost om Osby på gränsen mot Småland 2008. Den observationen gjordes av en ensam observatör. Fyndet är verifierat i Artportalen som ”ogranskat, förefaller rimligt/sannolikt”. Aningen okritiskt om ni frågar mig.

Dessa två uppgifter förefaller alltså utgöra det samlade underlaget till att fjällmosaikslända Aeshna caerulae ”finns” i Skåne. Jag, som har bakgrund inom fågelskådningen där man har en relativt tuff granskning av rariteter med en ”hellre fälla än fria”-mentalitet, tycker detta är mycket vagt. Huruvida uppgiften från Kjell Ander rör en korrekt identifierad fjällmosaikslända Aeshna caerulae är omöjligt att avgöra utan mer på fötterna, men var det Kjell själv som såg den lär det stämma. Men det är egentligen inte det intressanta i min argumentation här. Min invändning rör framför allt att det ständigt nämns att arten ”finns” (Trollsländor i Sverige är bara ett exempel bland många). Fåglar eller växter som inte observerats på åtskilliga decennier brukar anses utgångna eller i alla fall ifrågasatta huruvida de finns kvar, så varför gäller inte detta fjällmosaikslända Aeshna caerulae?

Ja, det finns ju en obs i Artportalen säger ni? Ja, frågan är var man sätter gränsen för vad som räcker för att bekräfta en förekomst. Den geografiskt närmaste rapporten på Artportalen är i Småland, några mil nordost om Växjö (dokumenterad med foton). Det gör naturligtvis att det är möjligt att arten kan finnas i norra Skåne också, men en ensam observatörs odokumenterade rapport på Artportalen känns enligt mig inte tillräcklig. Man kan ju lätt tänka sig att en relativt grön trollsländeskådare med Trollsländor i Sverige i handen, uppbackad av citatet som inleder denna text, får stöd för sin eventuella misstanke då en mosaikslända snabbt flyger förbi på myren. Detta betyder självklart inte att observationen per automatik är felaktig, men en kritisk hållning är bara sund tills det finns fler fynd eller foton. Och jag kan lova att vi kommer försöka hitta den – vi kommer trampa rejält med myr de kommande somrarna – men tills vi eller några andra hittar och dokumenterar den ordentligt, bör den officiella statusen för fjällmosaikslända Aeshna caerulae i Skåne vara att den ”eventuellt kan finnas”. I nuläget ”finns” den inte. Inte enligt mig i alla fall.

Det finns garanterat massor av parallellfall till detta i resten av Sverige och eventuellt kommer vi återkomma till ämnet. Åsikter och faktauppgifter angående fjällmosaikslända Aeshna caerulae i Skåne som jag inte känner till tas tacksamt emot.
/Ola

söndag 8 maj 2011

8/5: Bred trollslända och myriader av guld.

Den här söndagens stora begivenhet bland Skånes trollsländeskådare utspelade sig inte i fält, utan på Ekologihuset i Lund, där inventeringen av Skånes trollsländor hade kickoff för sin tredje säsong. Men det var inte förrän på eftermiddagen så vi tog chansen att innan dess stjäla några timmar i fält.

Redan innan avfärd konstaterades att vinden, som var besvärlig igår, inte haft några planer på att lugna ner sig. Att leta sländor i öppen, exponerad terräng kändes därför inte som något alternativ. Vi valde därför några långskott i trakten av Vomb. Kanske kunde månflickslända Coenagrion lunulatum, som vi har en bra lokal för i trakten av Björka, sydost om Vombsjön, redan vara på vingarna? Och dagen innan hade det, enligt Artportalen, setts sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus vid Osby (skånskt fenologirekord). Dessa båda arter fick därför utgöra grunden för val av exkursionsmål, även om vi nog egentligen inte trodde på framgång i något av fallen.

En av flera hundra guldtrollsländor. Stensoffa 8/5
Dammen med tilltänkt månflick Coenagrion lunulatum visade sig sedan även den vara exponerad för kraftig vind och vi såg inte en enda slända på lokalen. Inte heller våra promenader inne i Vombs fure, där det i solbelysta gläntor finns hyfsad chans att se sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus, gav önskat resultat. Men där såg vi i alla fall några fyrfläckade trollsländor Libellula quadrimaculata, vilket var våra första för året. Men även om det var varmt och soligt idag så känns det som det är några veckor kvar tills det är lönt att leta sandflod Gomphus vulgatissimus på allvar.

Dagen i fält led mot ett fiasko, men vi gjorde i alla fall ett stopp vid Stensoffa, väster om Krankesjön. Ängen norr om den ekologiska forskningsstationen är lite senare en mycket bra lokal för kilfläckslända Aeshna isoceles men även en generellt bra lokal för sländor. Och här fann vi lä och då såg vi sländor direkt. Och framför allt var det guldtrollsländor Cordulia aenea som gick till. De var verkligen överallt och vi uppskattade antalet till 300 individer på en sträcka av låt säga 250 meter. Så många hade varken jag eller Magnus sett förr på en gång ,men vi vet att det kan vara riktigt tjockt när de är nykläckta. En väldigt fin upplevelse.

Bred trollslända - vår första i år. Stensoffa 8/5
I skuggan av detta var det ganska magert. Några fyrfläckiga Libellula quadrimaculata, några mörka lyrflicksländor Coenagrion pulchellum, en sjöflickslända Enallagma cyathigerum och så, på vägen tillbaka, en dunderstilig bred trollslända Libellula depressa. Årets första och en mycket tjusig och samarbetsvillig individ, som vi inte ens behövde håva för att få bra bilder på.

Sen var det dags att bege sig mot Lund och kickoffen. Under tre timmar presenterades förra årets intressantare observationer i Skåne, en fin genomgång av trollsländors ekologi och lite om Artportalen. Och om någon undrar så finns det massor med lediga inventeringsrutor som man gärna får boka.
/Ola


PS! En helt annan sak - för någon vecka sen skrev vi om vinterflickslända Sympecma fusca. Sen dess har den hittats på ytterligare två platser i Skåne. Dels vid Ängstorpsdammarna på Vombs ängar och på ett hygge i trakten av Hörby i mitten av Skåne. Observationerna visar att arten är mer spridd i Skåne än vi trodde (eller åtminstone visste) så det finns anledning för alla att hålla ögonen öppna efter vinterflicksländor. 

lördag 7 maj 2011

7/5: Tidig mosaikslända och nedlusat med lyrflickor

Efter förra helgens premiärobsar följde några dagar med kallare väder och sannolikt (vi var inte ute själva) sämre aktivitet på sländorna, men inför helgen var väderprognosen åter gynnsam. Nu är vi inte bara intresserade av sländor, utan går ibland ut och roar oss på stan med öl och livemusik också, och eftersom detta var vad som hände på fredagskvällen och -natten så blev lördagens utflykt begränsad till några eftermiddagstimmar. Icke desto mindre hade vi fin utdelning.

Ljus lyrflickslända (solbelyst på mellankroppen),
Gullåkra mosse 7/5
Magnus hade gått en sväng hemmavid (i Lund) innan jag hämtade upp honom och då haft årsprimörer i form av ett flertal sjöflicksländor Enallagma cyathigerum och en större kustflickslända Ischnura elegans. Vi inledde med att titta lite vid de nordvästligaste dammarna vid Lunds (Källby) reningsverk, en lokal som kan bjuda på god blandning av arter. Nu blev det inte så, för dammarna låg exponerade för den relativt kraftiga ostanvinden. I buskmarkerna hittade vi i alla fall ett fåtal mörka lyrflicksländor Coenagrion pulchellum.

Vi fortsatte till Gullåkra mosse utanför Staffanstorp. På den s.k. cirkusplatsen, en stor rund gräsmatta omgiven av träd var det god lä på östra sidan. Här fann vi, för första gången någonstans i år, riktigt gott om sländor. Mest var det inte oväntat av mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum, som vi säkert såg ett hundratal. Så här tidigt på säsongen, när de fortfarande är lite nyhetens behag, är det väldigt intressant att studera dem noga och se vilken stor individuell skillnad det finns. En individ avvek redan vid första anblicken så mycket att vi tog den för ljus lyrflickslända Coenagrion puella, och visst, det var det ju. Skånskt fenologirekord med tre dagar faktiskt.  Den enda större sländan vi såg här var en guldtrollslända Cordulia aenea.


Tidig mosaikslända, Gullåkra mosse 7/5
Vi förflyttade oss sedan till en annan del av området, en del som också ligger i lä vid ostlig vind. Här var det väldigt gott om sländor i början av förra säsongen, men nu var det helt tomt. Tills en ensam slända kom flygande och visade sig vara en hona av tidig mosaikslända Brachytron pratense - vår första för året. Den var efter fångst och fotografering i handen sedan väldigt lätt att ha att göra med och vi fick fina fältbilder också.

Även en "kort" eftermiddag kan bjuda på fina observationer och det var härligt att äntligen se riktigt många sländor på samma gång. Nu är säsongen i gång på riktigt.
/Ola

PS! Tänk på att alla bilder i bloggen är klickbara för större storlek.

torsdag 5 maj 2011

Lokaltips: Gullåkra mosse

Gullåkra mosse, alldeles norr om Staffanstorp i Skåne, är en artrik, varierad, tätortsnära och mycket lättillgänglig lokal, oavsett om man kommer med bil, cykel eller buss. På platsen förekommer troligen samtliga arter som gynnas av näringsrika förhållanden. Av de 29 arter som observerats hittills ses de allra flesta årligen i goda antal. 

Olika delar är bra under olika delar av året. Båda jungfrusländorna Calopteryx virgo & C. splendens flyger ihop i bäcken närmast reningsverket, vilket inte är särskilt vanligt i sydvästra Skåne. Vid bäcken har man också god chans att hitta röd flickslända Pyrrhosoma nymphula och blågrön mosaikslända Aeshna cyanea. Längst i väster, närmast byn Gullåkra, återfinns en damm som är mycket artrik. Där finns till och med en håvningsplattform varifrån man har god överblick över patrullerande arter som tidig mosaikslända Brachytron pratense och kejsartrollslända Anax imperator (bilden ovan är tagen därifrån). Större rödögonflickslända Erythromma najas ses under våren medan hundratals individer av mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum håller hov här under sommaren.

Våtmarkerna norr om fågeltornet är framför allt bra senare under säsongen, då man med lite tur kan hitta samtliga fem arter ängstrollsländor Sympetrum och mindre smaragdflickslända Lestes virens. Mellan tornet och de höga kullarna i söder finns en stor öppen yta som kallas cirkusplatsen, där det alltid finns lä och högt solinflöde. Detta är därför ett mycket bra område att gå över, med goda chanser till exempel större ängstrollslända Sympetrum striolatum och brun mosaikslända Aeshna grandis.

I området finns både guldtrollslända Cordulia aenea, metalltrollslända Somatochlora metallica och gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata vilket borgar för fina jämförelser. Bred trollslända Libellula depressa och större sjötrollslända Orthetrum cancellatum finns i alla våtmarkerna. Kilfläckslända Aeshna isoceles är påträffad men tyvärr inte under atlasinventeringen. Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas finns åtminstone på andra sidan väg 108, på närliggande Vesums mosse. Leta efter den i pölen på skjutbanan.

Cykelvägen mellan Lund och Staffanstorp går igenom mossen. Med bil parkerar man lämpligen på den stora parkeringen intill brukshundsklubben. Från Lund kan man ta buss 166 till hållplats Sliparevägen, som ligger alldeles intill reningsverket. Från Malmö tar man till exempel buss 172 till Staffanstorps busstation, där man kan byta till buss 166 mot Lund men hoppar av på Sliparevägen.

/Magnus

tisdag 3 maj 2011

Just nu i Sverige?

Brun kejsartrollslända, hona, Alanya, Turkiet, april 2011.
Brun kejsartrollslända Anax ephippiger är en art som i Sverige endast setts i Helgolandsfällan på Ottenby på Öland. Totalt såg Richard Ottvall sex individer under två dagar i juni 1995, vilket sammanföll med en invasion som nådde hela norra Europa, inklusive Norge och Island(!). Minst 20 fynd har gjorts i England, medan det endast finns ett fynd i Danmark; larver som håvades upp på Bornholm. Som närmast återfinns arten vanligen i allra sydligaste Europa eller Nordafrika. 

Den nionde april skrev en av mina vänner på Facebook – Júlio Manuel Neto – att "There's a massive migration of Vagrant Emperors this year in Portugal. They're expected to be seen much further north..." och illustrerade detta med en läcker bild på arten. Detta var det första vi hörde om den invasion som svept över främst södra Europa sedan i mars, med bland annat 4000 på en enda plats på Malta den 18 mars och 20 individer i minuten(!) flygande norrut i Portugal den 6 april. Men redan i oktober dök den första upp i England, vilken följdes av ett tiotal till - de första vandrande mosaiksländorna att ses där sedan 1998. Två ex dök upp på Färöarna den 13 april, de första trollsländorna av någon art där någonsin.

Honans analbihang i närbild.
Det är högst svårligen man tar fel på arten och förväxlar den med någon annan. Detta eftersom ingen av de andra riktigt stora arterna flyger så här tidigt. Tidig mosaikslända Brachytron pratense är först på vingarna (fenologirekord i Skåne 1 maj) men liknar inte alls brun kejsartrollslända Anax ephippiger. Nästa art i storleksklassen att flyga är kilfläckslända Aeshna isoceles (fenologirekord i Skåne 21 maj) och denna är något mer lik. Men innan dess är alltså chansen stor att det är en brun kejsartrollslända Anax ephippiger du ser om du hittar en riktigt stor slända.

Hannen har en blå sadelliknande teckning på ovansidan av bakkroppen (se t ex bild här). Även honan kan ha denna teckning men kan också sakna den helt eller delvis. Ögonen är bruna med en avvikande gröngul bakkant. Mest lik är den faktiskt mindre kejsartrollslända Anax parthenope, alltså den art som sågs i Sverige för första gången under 2010 (vi återkommer med en presentation av den arten vid tillfälle), men skiljer sig från denna på bland annat ögonfärgen, analbihangens form och sadelns storlek. Hur som helst så är alla observationer av mosaiksländor i Sverige för närvarande av extra stort intresse – ut och leta!
/Magnus

Tillägg 2011: 1 okt observerades Skånes första ex i Falsterbo.
Tillägg 2012: arten lär få namnet "brun kejsartrollslända".


Läs mer:

Lokaltips: Svabesholm

Vi kommer i den här bloggen presentera ett antal av de trollsländelokaler vi gillar och gärna återvänder till. En del lokaler kommer vara för att det finns någon eller några specifikt intressanta arter där, men det blir också lokaler som vi helt enkelt gillar att leta sländor på. Eftersom vi bor och inventerar i Skåne så kommer det av förklarliga skäl vara en övervikt av skånska lokaler. Men vi båda har varit runt en del och det kommer säkert tips från andra delar av landet också. Och kanske vi rentav lånar in någon gästskribent vid tillfälle.

Den första lokalen ligger i alla fall i Skåne, närmare bestämt på Österlen. Svabesholm är ett litet naturreservat som ligger längs vägen som leder ner mot Stenshuvud (vägbeskrivning nedan). Den stora attraktionen här är griptångsflickslända Coenagrion armatum, en art som förefaller sällsynt i Skåne och bara rapporterats från tre lokaler under den pågående inventeringen av Skånes trollsländor. Av dessa är Svabesholm den klart individrikaste.

Att vi tar upp Svabesholm först är för att griptången Coenagrion armatum redan  nu (3 maj)  mycket väl kan vara på vingarna (den sågs i Småland 30 april) och även har en klar tendens till att sluta flyga tidigt, d.v.s. den har en kort flygperiod. En så här tidig vår (nu pratar vi trollsländevår och inte meteorologisk vår) rekommenderar vi ett besök senast i början av juni, men ännu hellre i maj, för att vara hyfsat säker på att få se den.

Griptångsflickslända, Svabesholm, 4 juni 2010
Svabesholm består av snåriga buskmarker och ett större (ca 1 hektar) kärr bevuxet av framför allt starr, och där det även finns en mindre öppen vattenyta. Det är naturligtvis kärret, intill pölen som går under namnet Brännekorran, som är det intressanta. Vid normalt vattenstånd är det inga problem att gå omkring med (men absolut inte utan!) stövlar i kärret. Och trots att det sågs så många som 20 griptångar Coenagrion armatum vid ett enskilt besök förra året så är det inte en art man ser på ett kick. Man behöver ha sökbilden lågt nere bland tuvorna då sländorna i regel flyger väldigt lågt över vattenytan mellan tuvorna (till skillnad från övriga Coenagrion-arter som gärna är lite mer högtflygande och ofta även ses över torra land, vilket du kan glömma när det gäller griptång). Men ge det lite tid och chansen är stor att du kan få se en av Skånes ovanligaste sländor.

Andra arter, som du lär se hyfsat lätt, är nordisk Leucorrhinia rubicunda och citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis medan månflickslända Coenagrion lunulatum och mindre kustflickslända Ischnura pumilio finns men verkar fåtaliga och inte är givna vid ett enskilt besök. I övrigt finns naturligtvis ett flertal av de vanligaste arterna.

"Griptången"
Det är lätt att hitta till Svabesholm. Ca 1,5 mil norr om Simrishamn - följ vägskyltningar mot Stenshuvud från väg 19 och när du bara har någon kilometer kvar till nationalparken så ligger Svabesholms naturreservat precis söder om vägen. Det finns en parkeringsplats i nordvästra hörnet. Utgå därifrån, fortsätt några hundra meter österut på vägen och du bör skymta kärret genom buskagen. Och efter att med stor framgång letat griptångsflickslända Coenagrion armatumså är det bara någon kilometer kvar till Café Annorlunda och obegränsat med fika.

/Ola

måndag 2 maj 2011

Next Stop Sweden? Karmintrollslända Crocothemis erythraea

Karmintrollslända, ung hona

När det gäller vilken art som ska bli nästa nya art på Sverigelistan står det enligt vår bedömning främst mellan två arter. Den ena är karmintrollslända Crocothemis erythraea, den andra återkommer vi till som nästa art i denna serie över de mest väntade nya arterna i Sverige (art nummer två presenteras här).

Crocothemis har ännu inget svenskt namn, men något med ”eld” och/eller ”röd” ligger nära tillhands. Dels på grund av den kraftigt röda färgen på hannen och dels för att man i en del andra språk lyft fram detta. På tyska heter den följaktligen Feuerlibelle, alltså ”eldtrollslända”, och på engelska använder man samlingsnamnet ”Scarlets” för Crocothemis-arterna (det finns fler arter utanför Europa). Tills vidare får vi använda det vetenskapliga namnet även i denna svenskspråkiga blogg.

Karmintrollslända, hane
Anledningen till att vi tror det endast är en tidsfråga innan Crocothemis är här, är för att den sedan 1990-talet uppvisat en stark spridning norrut. Inga fynd är hittills gjorda i vare Sverige eller i Danmark, men det första fyndet på Brittiska öarna gjordes 1995 och sedan dess har ytterligare fem ex påträffats där. Den har också nått tyska och polska Östersjökusterna och helt koloniserat Nederländerna. När jag förra sommaren för några tyskar nämnde, att vi ännu ej har arten i Sverige, fick jag genast svaret: ”Jodå, det har ni, ni har bara inte hittat den än”.

Crocothemis intar en sorts mellanställning vad gäller både utseende och storlek. Störst förväxlingsrisk finns med de olika ängstrollsländorna Sympetrum sp, men Crocothemis är större, kraftigare och bredare än dessa. Den för tankarna lite till bred trollslända Libellula depressa i formen, men är förstås klart mindre och med helt andra färger. Könsmogna hanar är omisskännliga: ingen annan art är så kraftigt röd. Inte bara bakkroppen är röd utan även hela mellankroppen, ansiktet och benen. Den har stora, långa vingmärken som sticker ut, och rätt stora saffransgula vingbasfläckar, särskilt på det bakre vingparet. Vingarna är vackert tecknade med tydliga rödgula vingribbor.

Crocothemis erythraea, ung hane
Yngre hanar liknar först honor men får gradvis mer färg. Honor är mer oansenliga men har även de stora vingmärken och vingsbasfläckar. Ej utfärgade hanar och honor har ett vitt, tjockt streck på mellankroppens ovansida, och alla har de tydligt tvåfärgade ögon. Den enda andra art på våra breddgrader som är röd med tvåfärgade ögon är vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och den är nästan lika sällsynt.

Hitta Crocothemis kan man nog göra var som helst, men störst chans bör man ha vid stillastående vattensamlingar nära kusten. Till skillnad från de allra flesta arter är den heller inte främmande för bräckta miljöer, som laguner. Falsterbohalvön nästa?

/Magnus

Tillägg 3/5:  Crocothemis flyger kring Medelhavet väldigt tidigt, och länge. Dyker den upp här hemma kan det nog ske när som helst under perioden maj-september, men de engelska fynden är från juni (2), augusti (3) och september (1). Detta överensstämmer väl med flygtiden i norra Frankrike, som är från mitten av juni t o m september.

Tillägg: 6/10 2012: Karmintrollslända är det namn arten föreslagits heta i det namnförslag som presenterats till kommittén för svenska namn.