onsdag 11 maj 2011

Från en trollsländeresa till södra Turkiet

 
Turkiet är som de allra flesta säkert vet ett land som kan bjuda den naturintresserade besökaren på precis hur mycket som helst, inte minst de med ett fågel- och/eller botanikintresse. Varje år avgår också följaktligen resor från Sverige med detta i åtanke. Vad som kanske är mindre känt är landets rika trollsländefauna, med 100 eller fler arter regelbundet förekommande, att jämföra med de 63 arter som påträffats i Sverige. Turkiet är ett väldigt stort land och arterna har olika flygtider så man ser förstås inte samtliga trollsländor under ett besök. Något man däremot kan göra är att se sländor på vingarna betydligt tidigare än här hemma, något jag och tre andra tog fasta på. Över påsken drog vi därför dit, för att liksom tjuvstarta säsongen innan den börjar här. Här nedan följer ett utdrag från denna trollsländeresa som garanterat kommer att följas av fler.

Utdrag ur resedagboken från dag 7, 23 april 2011
Solen ser ut att vilja visa sitt ansikte så vi drar snabbt ut mot pölarna intill Akgöl. ”Snabbt” är dock som alltid högst relativt och inkluderar denna gång ett kryssande mellan parader i centrum, vätskedepåpåfyllning, sjungande eksångare, våra vänner smyrna- och gråfiskarna i diket intill Denizkent och resans enda fälthare som korsar vägen. Väl framme så kastar sig Magnus ut före de andra och stövlar bort till den närmaste pölen och snart hörs ett glädjetjut när den första läckert blåa hannen Lestes macrostigma visar sig. 

Snart har vi sett 100-tals, och de tävlar med större kustflickslända Ischnura elegans om att vara mest talrika på lokalen. Efter ett tag och många och långa obsar verkar lokalen ha levererat vad den har, så vi börjar gå mot bilen. Men först undrar Lena vad det är för en liten en och resans minsta slända är ett faktum: mindre kustflickslända Ischnura pumilio. En hane Anax parthenope kommer plötsligt dragandes längs vägen och snart där efter en hane bred trollslända Libellula depressa, dito kejsartrollslända Anax imperator, någon Orthetrum sabina och en grönfläckig padda. Fåglarna har vi nästan förträngt, men fältpiplärka är i alla fall ny researt och hundra sträckande storkar är kul.

Vi drar vidare längs Akgöls östra strand och går en sväng där. En adult och en yngre hanne Erythromma lindenii hittas liksom fler större kustflicksländor Ischnura elegans och enstaka Orthetrum sabina. På fågelfronten är ägretthäger och storspov nya, men vi har medan det är sol fullständigt fokus på trollsländorna. Sydostsidan av Akgöl blir nästa stopp, men vi tvingas bromsa in när Magnus ser en guldsjakal i vassen. Alla hinner se den, ingen hinner ta bilder, men vilken häftig obs!

Båda bilderna: Lestes macrostigma
Längs den lilla vägen patrullerar kejsartrollsländor Anax imperator och några honor av vandrande mosaikslända Anax ephippiger, vilket ger intressanta jämförelser av inte minst storleksskillnaderna. Vi drar vidare till byn Denizkent, där vi dagen innan tyckt ”det såg bra ut” för sländor. Vi parkerar mitt i byn och stövlar ut i en våtmark till bybornas höga nöje (?), och till vårt eget, för vi hinner knappt ut förrän det säger ”swoosch” och tiotusentals Lestes macrostigma flyger upp ur vegetationen – så häftigt! Deras vingprassel när man kom för nära var magnifikt, aldrig har någon av oss sett tillnärmelsevis så många sländor samtidigt.

Även här förstås gott om större kustflicksländor Ischnura elegans samt enstaka kejsartrollsländor Anax imperator, Anax parthenope och Orthetrum sabina. De första säkra Crocothemis servilia kan räknas in tack vare några tenerala honor och bestämningstips av holländska vänner innan resan. Pulsen som redan är på högvarv skruvas upp ännu ett snäpp när en liten, svart slända gör entré. Den känns väldigt mycket som en svart ängstrollslända Sympetrum danae, men det kan det bara inte vara. Som tur är lyckas vi håva in den så vi kan njuta av en riktigt sammetssvart och violettskimrande juvel vid namn Diplacodes lefebvrii. Vi lägger till större ängstrollslända Sympetrum striolatum och vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii  till lokalens artlista, och gör oss beredda att gå, då Lena fångar in en ny art. Vi glädjer oss åt en vacker teneral spetsfläckad trollslända Libellula fulva, men vilken udda biotop och är den inte lite liten? Magnus fångar nästan samtidigt en hanne han först tror är vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii, men det är en röd spetsfläckad…eller vänta nu här... Polletten trillar ned att vi just gjort resans kanske roligaste fynd, för det är två individer av Libellula pontica vi hittat, och det finns oss veterligen inga fynd så här långt västerut. Vilken sländlokal!

Reserapporten kan i sin helhet laddas ned här. Kommentarer, frågor och synpunkter på resan eller reserapporten går bra att lämna här på bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar