torsdag 30 juni 2011

Åter i Sverige: vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus

Vandrande smargdflickslända Lestes barbarus, hane, Ottenby 30/6. Foto: Pav Johnsson.
När vi började med vår blogg de sista dagarna i april hade vi en tanke om en serie inlägg om dels de arter som ännu inte setts här men som lär göra det snart och dels om de tillfälliga arter som vi trodde skulle dyka upp igen. Vi har portionerat ut dessa artporträtt under maj och juni, men aldrig kunde vi tro, att det skulle bli akut läge att lägga ut så många. Först var det vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii vars färdiga text skulle läggas ut med rubriken ”Snart i Sverige igen?”. Redan samma dag var den inaktuell och sedan dess har arten rapporterats på minst fyra platser med över 25 ex. Bara några dagar senare tvingades vi i förtid publicera vår text om Anax parthenope, som även den nu rapporterats på flera platser sedan dess. Men det tog inte slut där, idag var det dags igen.

Tidigare under veckan hade vi diskuterat om man inte skulle ta och aktivt leta efter vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus i Skåne. De senaste obsarna av flera rariteter och det varma vädret hade aktualiserat arten i våra medvetanden. Därför kollade jag med flygbilders hjälp upp lämpliga platser att börja på. Vandrande smaragdflickslända har nämligen väldigt specifika biotopkrav, eller åtminstone brukar de dyka upp på typiska platser. Detta ska helst vara små vattensamlingar, närmast pölar, som torkar ut under säsongen. Vattenfyllda sänkor mellan sanddyner är exempel på detta. Men vi hann inte ens ge oss ut innan det var dags.

Ottenby fågelstation slog man nämligen till med de första två fynden av vandrande smaragdflickslända sedan 1963. Först hittades en hona i Helgolandsfällan och senare en hane också, och som om det inte var nog dessutom en hane vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii. Lägg ihop detta med obsarna i Albrunna häromdagen och Öland framstår plötsligt som Sveriges raritetstrollsländemecka, helt i klass med den position ön har för fågelskådare.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus är sedd i Sverige och Skåne en gång, 1963, av Kjell Ander på Kullaberg. Den har ökat dramatiskt i norra Europa under de senaste decennierna. Två fynd har gjorts i Danmark (2005 och 2010). Första fynden i England gjordes 2002 och sedan dess är den så gott som årlig och har försökt reproducera sig.

Eftersom den setts i Sverige finns den med i ”Trollsländor i Sverige”, så vi berör endast kort dess utseende här och nu. Den liknar mest mindre smaragdflickslända Lestes virens, då de båda har gult i ”nacken”. Flera karaktärer skiljer dessa åt, inte minst det tydliga tvåfärgade vingmärket. Observera att samtliga smaragdflicksländor Lestes spp ibland kan tyckas ha tvåfärgat märke, men inte som på vandrande smaragdflickslända där detta verkligen är iögonfallande. Båda könen har detta, liksom en annan mycket bra karaktär: tydligt gula, breda skulderlinjer. Skulderlinjer har de andra arterna också, men inte alls så här breda och markanta i alla dräkter. Ser man en smaragdflickslända med båda dessa karaktärer bör man kolla den noga och då även andra detaljer, som t ex hanens analbihang och honans äggledare.

Nu hoppas vi få anledning att återkomma akut även om de andra arterna vi förberett texter om eller tänkt ta upp, som Sympetrum pedemontanum, Sympetrum meridionale, Erythromma lindenii, Orthetrum brunneum, Aeshna crenata och Gomphus flavipes. Crocothemis erythraea, vandrande mosaikslända Anax ephippiger och Lestes viridis har vi redan bloggat om. Om man får önska något i det här sammanhanget så låt det ske i Skåne nu och inte bara på Öland! Själv drar jag imorgon på Dragonfly Summer Camp i nordöstra Skåne - hoppas vi ses där!

/Magnus

Uppdatering 11 juli: Sedan de första två fastnade i fällan har ytterligare drygt 15 individer hittats friflygande kring fågelstationen. Detta kan indikera en reproduktion i närområdet, som innehåller gott om biotoper som är som gjorde för arten (grunda, lagunliknande vatten som torkar eller nästan torkar ut).

onsdag 29 juni 2011

Lokaltips: Albrunna kalkbrott (Öland)

De som följer trollsländeobservationerna i landet via Artportalen kan inte ha låtit bli att förundras över de rapporter som i söndags dök upp från Albrunna på Öland, då det där på en och samma dag observerades vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii, Anax parthenope och vassmosaikslända Aeshna serrata - sistnämnda en art som normalt inte förekommer på Öland. Vad var det frågan om? Någon som fått sitt konto på Artportalen hackat av en skämtare? Någon som fått för mycket av midsommarsnapsen? Några dagar senare vet vi emellertid att allting stämmer och det är verkligen på plats att presentera såväl omständigheter kring fynden och hur man enklast tar sig an lokalen och dess godbitar. Då ingen av oss varit där i sländeärenden bad vi Helena Lager, trollsländeentusiast boende på Öland, att berätta om sina upplevelser vid Albrunna. Stort tack! Helena är f.ö. vår första gästskribent på Epitheca - men förhoppningsvis inte den sista!

Vandrande ängstrollslända, hanne. Albrunna 27/6 2011
Söndagen den 26 juni upptäckte Lars G Petersson en vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii vid Albrunna kalkbrott på södra Öland. Den larmades ut och bl.a. undertecknad åkte dit. Väl på plats såg vi minst två hannar som gärna satt och solade sig på hällmarkerna i östra kanten av den gamla dammen. Just när jag kommit hem ringer Lars Rigbäck och meddelar att han sett en Anax parthenope ("mindre" eller "violett" eller "vad den nu kommer att heta" kejsartrollslända)  i samma område. Och efter ytterligare någon timme ringer han igen och har nu sett en vassmosaikslända Aeshna serrata ! Otroligt!
Vandrande ängstrollslända, hona 27/6 2011
På plats igen den 27 juni ser jag minst ett tiotal hannar och två honor av vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii. Lite längre norrut (där jag inte var dagen innan) flyger gott om kejsartrollsländor Anax imperator, några kilfläcksländor Aeshna isoceles, brun mosaikslända Aeshna grandis, större sjötrollslända Orthetrum cancellatum m.m. Över den östra dammen syns någon enstaka vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii – de röda ribborna kontrasterar fint mot det mörka vattnet. Till slut dyker den upp - Anax parthenope. På sitt manér patrullerar den förbi och blir attackerad av sin större släkting. Den fortsätter ut över vattnet mot öster. Någon vassmosaikslända Aeshna serrata såg jag inte vid mitt besök. Den kan vara ganska svår att upptäcka bland alla stora och blå sländor när det är så många kejsartrollsländor Anax imperator. Och jag hade dessutom en otålig nioårig son med mig.
Även 28 juni, då detta skrivs, finns de båda vandrande arterna kvar på lokalen, så även vassmosaiksländan Aeshna serrata. Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii lär troligen bli kvar på lokalen ett tag framöver då det både finns honor och hanar. Och på hur många fler platser i Sverige finns den utan att vi vet om det? Säkerligen ett stort antal - idag hittades arten t.ex. även vid Sölvesborg i Blekinge.

Karta över området (klickbar för större storlek)
Vägbeskrivning:
Kör till Albrunna by på SV Öland (strax söder om Södra Möckleby). Parkera vid ”torget” som ligger öster om vägen ungefär mitt i byn (P). Det finns en busskur precis vid infarten och på gräsplanen står en midsommarstång. Gå sedan ut på Alvaret mot NO och sikta på en stätta som går över myren vid dammens SO hörn. Gå på östra kanten av dammen och håll utkik på de flacka hällmarker som ligger i direkt anslutning till dammen – här brukar de vandrande ängstrollsländorna Sympetrum fonscolombii sitta och sola (1 på kartan). När man sett sig mätt på dessa vackra sländor kan man runda fläderbuskarna och gå NV längs den väg som går mellan dammarna (2). Längs denna väg patrullerar Anax parthenope. Jag såg den också flyga längs kanterna på den östligaste dammen. I södra kanten på vägen, vid fläderbuskarna, har vassmosaiksländan Aeshna serrata hållit till. Kilfläcksländorna Aeshna isoceles flyger också i detta område.
Välkommen till Öland!
/Helena Lager


Uppdatering 11 juli: Sedan detta skrevs har det fortsatt rapporterats intressanta arter i området. Upp till två vassmosaiksländor Aeshna serrata och 15 hannar av vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii. Anax parthenope har inte setts sedan 2/7, tyvärr.                                                   /Magnus

tisdag 28 juni 2011

27/6 - mindre glanstrollslända och rinnande vatten


Mindre glanstrollslända. Traneröds mosse 27/6 2011

Traneröds mosse
Efter nästan två veckor av mindre tilltalande trollsländeväder och/eller andra inplanerade aktiviteter fick vi återigen möjligheten att ge oss ut i markerna. Vi valde denna dag att försöka se tre arter som vi letat efter tidigare i år, men där vi antagligen var för tidigt ute i samtliga fall.

Vi började vid Traneröds mosse på Söderåsen. Detta är en lokal där man inte ser många sländor. Däremot är det en av Skånes få kända lokaler för mindre glanstrollslända Somatochlora arctica. När vi besökte denna lokal 2009 såg vi en individ längs stigen, där den höll till vid små, knappt kvadratmeterstora pölar. Själva mossen var då i princip helt torr. I år är det lite blötare ute på mossen och det var också där vi hittade glanstrollsländor - åtminstone tre olika hanar såg vi. De blandade sig gärna med fyrfläckiga trollsländor Libellula quadrimaculata, lokalens talrikaste art och de sågs nästan uteslutande vid blöta gräs- och starrbevuxna ytor på mossen, som numera annars huvudsakligen är bevuxen av tall, ljung och klockljung.

Biotop för kungstrollslända
Kungstrollslända
Vi begav oss härnäst till Klippan och sökte rinnande vatten-arter längs Bäljane å,, ett biflöde till Rönne å där det tidigare i år setts såväl kungs- som stenflodtrollslända Cordulegaster boltonii/Onychogomphus forcipatus. Vi gick några stigar intill ån och trots att det såg fint ut och solen sken hittade vi nästan inga sländor alls - allra minst de vi primärt var ute efter. Därför fortsatte vi till Odensjön vid Röstånga, en klassisk lokal för kungstrollslända Cordulegaster boltonii. Och en promenad längs bäcken gav fina observationer av åtminstone tre olika individer. De är riktigt häftiga när de kommer patrullerande långsamt och lågt över den knappt meterbreda åfåran.

Stenflodtrollslända. Gunnaröd 27/6 2011
 Avslutning denna dag skedde på en annan lokal som vi återkommer till då och då - nämligen Gunnaröd vid Rönne å mellan Billinge och Stockamöllan. Sandflodtrollsländor Gomphus vulgatissimus och spetsfläckade trollsländor Libellula fulva har vi njutit av här tidigare i år, men nu var det stenflodtrollsländor Onychogomphus forcipatus som stod på önskelistan. Och en handfull individer flög runt på den stenlagda parkeringen och satt omväxlande på marken och de omkringliggande staketen och bjöd på underbara obsar och fotomöjligheter.
/Ola

söndag 26 juni 2011

Lokaltips: Grundsjön

 
Grundsjön är en skogstjärn i nordöstra Skåne/västra Blekinge (gränsen går rakt över sjön) som under 2010 blev känd genom upptäckten av bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis, en art som i Skåne förefaller vara ytterst sällsynt. Kör väg 116 norrut från Bromölla. Ta av vid skylt mot Leingaryd. Följ grusvägen tills det kommer en skylt som visar vägen till Grundsjön. Sjön är mycket lättillgänglig då den utgör en rastplats på både Blekingeleden och Kust till kustleden. Detta innebär också, att det finns parkering, grillplatser och soptunnor. Dessutom är det ett handikappanpassat fiskevatten, varför det finns tolv flytbryggor, tre fasta bryggor samt landgång i trä till en brygga med räcke runtom. Allt detta gör förstås att det är enkelt för trollsländeskådare att komma åt arter som mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum och större ängstrollslända Sympetrum striolatum.

Men det är kärrtrollsländorna som gör att man åker dit. Kring sjön finns nämligen minst fyra arter: myrtrollslända Leucorrhinia dubia, pudrad kärrtrollslända L. albifrons, bred kärrtrollslända L. caudalis samt citronfläckad kärrtrollslända L. pectoralis. Ingen annanstans i Skåne kan man idag hitta både pudrad och bred kärrtrollslända, och chanserna är goda att även nordisk kärrtrollslända L. rubicunda finns i området. För att hitta bred kärrtrollslända rekommenderas kikare, då de gärna sitter på näckrosor en bit ut i vattnet. Gå runt sjön för att via bryggorna spana av de näckrosor som är solbelysta.
Bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis

Kring hela sjön finns det ganska hög skog vilket gör att delar av vattnet skuggas. Sök dig därför gärna bort till det sydöstra hörnet av sjön, där det finns gungfly och lite mer öppna miljöer.

Man kan ta sig till Grundsjön med buss också. Ta dig till Sölvesborg med t ex Öresundstågen som går regelbundet och ganska ofta alla dagar. Sedan buss 434 som går från Sölvesborgs Resecentrum till hållplats Hålabäck Gammalstorp på blott tolv minuter. Därifrån är det endast en dryg kilometer att gå till Grundsjön.

Besök även gärna Siesjön som ligger norr om E22:an vid Valje, en dryg halvmil från Grundsjön. Leta dig fram till sjön och parkera där det passar. Intressanta arter här är mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum, kilfläckslända Aeshna isoceles, tidig mosaikslända Brachytron pratense, citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis och större ängstrollslända Sympetrum striolatum. Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas finns intill en bäck i byn Paradiset, en halvmil sydsydväst från Grundsjön sett.

/Magnus

måndag 20 juni 2011

Vår guide till trollsländelitteraturen: del 2, modern fältbestämning

Sommaren 2010 träffade undertecknad trollsländeintresserade från 29 länder, bland dessa fanns K D Dijkstra, redaktören för en av de nedanstående nämnda böckerna. När en entomolog föreslog att boken borde översättas till tyska eftersom det finns så många entomologer i Tyskland, svarade K D, att boken inte var riktad till dessa, utan istället till skådare. Detta sammanfattar i vår mening allt som är nytt och modernt med trollsländeintresset av idag. De som lockats av och flockats till trollsländor de senaste åren inte bara här hemma utan i hela Nordvästeuropa är inte entomologer utan allmänt naturintresserade och inte minst fågelskådare. Därför krävs det också modern litteratur som riktar sig till dessa målgrupper, och sedan några år har detta också kommit. En annan sak som än så länge är tydligt är de flesta som ganska nyligen trollsländefrälsts i stort sett är ointresserade av larver. Detta faktum är inget svenskt signum, utan går igenom även på andra håll. Fokus i den moderna fältbestämningen ligger med andra ord hittills nästan helt på flygande trollsländor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län utgivning av ”Trollsländor i Sverige – en fälthandbok” 2007 var en välgärning som format eller åtminstone starkt påverkat svenska folkets intresse för trollsländor. Redan året därpå (2008) kom upplaga två. Detta kan vara den mest prisvärda boken någonsin, och dessutom i ett suveränt format. Med ett pris på bara några tior har man råd att ha en i fickan, en i bilen, en på sommarstället, en på toa, en vid datorn samtidigt som man kan ge bort den till nästan alla man känner. Alla som medverkat till denna boks förverkligande ska ha en enorm eloge. En välgärning synnerligen.

Det föreligger stora skillnader mellan upplagorna, så se till att du verkligen har den senaste (man särskiljer dem enkelt på att den senaste har röd titeltext). En tredje upplaga är önskvärd, inte minst för att några arter saknas och honor av flicksländor är både bristfälligt beskrivna och illustrerade. Något många dock missar är att de flesta arter finns avbildade med foton, men dessa är i de flesta fall inte placerade i samband med artbeskrivningarna och några sidhänvisningar vid respektive art finns heller inte. Med andra ord: använder du boken och saknar en bild på en art/kön så bläddra runt så hittar du det ofta på annan plats. Ett tips till tredje upplagan är att inte bara ta med de arter som faktiskt observerats här, utan även de som med allra största sannolikhet kommer att göra det. Annars riskerar även en ny upplaga att snabbt bli inaktuell. Kan man dessutom ta med något om arternas beteende har man kommit långt i att producera en riktigt bra bok, men då börjar vi förstås prata annat omfång och pris också. Men kartorna måste uppdateras, åtminstone för Skåne för där är det mycket som inte stämmer.

Redan 1997 kom första upplagan av ”Field Guide to the Dragonflies and Damselflies of Great Britain and Ireland” av Steve Brooks och med illustrationer av Ian Lewington. Hur de första upplagorna såg ut vet vi inte, men sen dess har fyra reviderade upplagor och tre omtryckningar utkommit, ett bevis om något på dess och trollsländornas växande popularitet. Den senaste är från 2010 och det är en både vacker och bra kreation som vi varmt rekommenderar. Larvnycklar, lokalbeskrivningar, illustrationer, artbeskrivningar och kartor, allt är top notch. Detta är förlagan till nästa bok, och enda bristen är väl egentligen att det enbart är brittiska arter som är med samt att troliga kommande arter utelämnas även i denna bok. Samtidigt som vi öser beröm över denna bok så finns det egentligen ingen anledning att skaffa den, då det är samma illustrationer som i nästa bok.

Field Guide to the Dragonflies of Britain and Europe av K D Dijkstra et al, med illustrationer av redan nämnda Ian Lewington, är den europeiska trollsländeskådarens moderna bibel. Med ett pris på ca 250 kr är även denna bok extremt prisvärd, och till skillnad från alla andra böcker vi beskrivit och kommer att beskriva helt nödvändig. Du klarar dig helt enkelt inte utan denna bok, även om du endast skådar trollsländor här hemma. Skälen är flera, ett av de största är det vi nämner inledningsvis, att boken är helt anpassad till skådare. Därför är format, upplägg och till stora delar även texten anpassad till personer som är vana vid att hantera de fågelböcker som varit standard under de senaste 25 åren. Fokus ligger där det är möjligt på fältbestämning, alltså du ska kunna identifiera sländorna utan att behöva fånga eller fotografera dem. Detta är också den enda boken oss veterligen som verkligen är uppdaterad med samtliga europeiska arter, med de senaste rönen vad gäller identifikation, art-splittar och utbredningskartor. Den dagen det kommer en andra upplaga av denna bok lär den vara ännu bättre, för visst har även denna en del brister eller begränsningar. Men de är få, det enda jag själv stöter på ibland som jag kan minnas är, att några liknande arter inte illustreras bredvid varandra i samma positioner och för någon art saknas bild på halsskölden. Lite mer om beteendet skulle jag vilja ha, men detta är petitesser, det känns nästan löjligt att anmärka på dem.

Men trots alla sina fördelar är föregående bok ändå inte allra bäst. Eller jo, det är den, i ett europeiskt perspektiv är den förstås det. Men det har kommit en bok till: Britain’s Dragonflies, a field guide to the damselflies and dragonflies of Britain and Ireland”, av Dave Smallshire och Andy Swash (2010). Redan titeln anger dess stora och enda brist, att de behandlade arterna endast är de som förekommer på de brittiska öarna. Men så är det inte riktigt, då dessa författare varit lite mer förutseende och inkluderat 20 arter som inte finns där – än. Det som annars skiljer denna fältbestämningsbok från samtliga andra här är bilderna. Alla arter illustreras med foton, minst fyra upp till nio foton med hane, hona, tenerala diton, samt variation och detaljfoton på t ex ögon, bihang och vingar. Det finns vidare uppslag med lysande foton i flykten på mosaiksländor och somatochlora-arterna i naturlig storlek, en rejäl nyckel i färg till samtliga arter och, faktiskt, en avslutning med foton, nyckel och guide till bestämning av larver. Dessutom är den oerhört fältanpassad med ett särskilt inplastat och därmed fukttåligt omslag. En komplett bok med andra ord, om den även haft med alla andra europeiska arter. Tills den dagen får den trots sin storhet nöja sig med att utgöra ett komplement till föregående bok.

Del 3, fördjupningslitteratur, återkommer vi till.
/Magnus

lördag 18 juni 2011

Vår guide till trollsländelitteraturen: del 1, klassikerna

En fråga vi väldigt ofta får av nya trollsländeentusiaster är ”Vilken bok ska jag använda?”. Svaret kan vara väldigt enkelt, men det beror helt på syftet boken ska användas till. Är det till artbestämning? För att lära sig mer om trollsländors ekologi? Inventeringsmetodik? Vackra bilder? Larver? Bredvidläsning? Present? För nybörjaren eller den väldigt intresserade amatören, eller rent av för barn?

För att ge svar på dessa frågor och samtidigt ge en introduktion till floran av trollsländelitteraturen startar vi här i bloggen en serie om böcker. Bara på NHBS finns det dock närmare 300 titlar och på AdLibris 90, så om vi missar någon bok vi bör ha med så tar vi tacksamt emot tips på detta. Vi börjar från början, med det som vi kallar ”Klassikerna”. Detta är böcker som alla som är trollsländeintresserade inte bara borde ha utan också antagligen redan har i sin bokhylla.

”Sveriges Trollsländor” av Göran Sahlén har av Fältbiologerna getts ut i två upplagor, den senaste 1996. Görans bok är en föregångare med bestämningsnycklar, tips på hur man kan studera trollsländor i fält och detaljteckningar på artkaraktärer. Jag vet inte hur man klarade sig i Sverige innan Görans bok kom ut? För den moderne trollsländeskådaren kan boken idag kännas lite omodern då den saknar färgbilder och foton, men för den som vill nyckla sig fram och som komplement till annan litteratur är den fortfarande suverän. Dessutom är den fältmässig och går ner i en stor benficka.

Åke Sandhalls ”Trollsländor i Europa” har även den släppts i två upplagor, den senaste 2000. Åkes bok är av ett annat slag än Görans, då den är i större format och mest innehåller foton. Detta är en bok man har i bilen eller hemma på soffbordet. Boken har lika många bra delar som Görans bok, inte minst bestämningsnycklarna i slutet och en hel del bilder är av stort värde. Tyvärr saknas många arter helt, och liksom med Görans bok ovan har tiden sprungit ifrån de båda böckerna en del. Mycket har hänt under dessa år, så utbredningskartorna är i båda böckerna ganska inaktuella och flera arter har förstås tillkommit i Sverige de senaste åren. Men med det sagt rekommenderar vi ändå att båda dessa böcker tillfogas bokhyllan om ni inte redan har dem. Som komplement till andra böcker och som bredvidläsning håller de länge till. Tillsammans kompletterar de dessutom varandra alldeles utmärkt.

Om vi blickar bort från svenska böcker så har vi en engelsk motsvarighet på klassiker: ”The Dragonflies of Europe” av R. R. Askew, som även den getts ut i två upplagor, senast 2004. Askews bok börjar med artgenomgång av samtliga europeiska arter där varje art beskrivs ganska grundligt, mest likt Göran Sahléns bok här ovan. Mot slutet finns en larvnyckel och sedan kommer bokens kanske bästa del, där samtliga arter avbildas med färgteckningar. Här finns också en ganska imponerande samling av referenser man kan fördjupa sig i om man har den läggningen. Det är en bra och ganska heltäckande bok, som tyvärr inte är riktigt lika bra som man kan tro. Vid en första anblick kan man nämligen förledas att tro, att boken är mer aktuell än de andra här nämnda, då den publicerats flera år senare. Första upplagan från 1988 har dock inte uppdaterats, så kartor, texter och teckningar är desamma som i boken från 1988. Det enda som tillfogats är ett nytt förord och ett avsnitt på slutet med ”tillägg”. Med andra ord får man själv läsa sig till vad som hänt sedan första upplagan. Det som är positivt med det är att det egentligen är en ganska bra resumé av vilken ny kunskap om trollsländor som tillförts Europa 1988-2004.

Samtliga dessa tre böcker faller i kategorin entomologiska böcker, inte moderna trollsländeskådarböcker. Med det menar vi, att de nästan helt och hållet beskriver detaljkaraktärer som teckning på halssköldar och antalet rutor på vingarna. Det står ytterst lite om beteende, flyktsätt, flyghöjd, med mera, alltså sådant man i fält kan använda sig av för att artbestämma trollsländorna utan att behöva fånga eller fotografera dem. Vi återkommer till detta i del 2, modern fältbestämning.
/Magnus

fredag 17 juni 2011

Epitheca - inte så snygg men ändå...

Tvåfläckad trollslända. Dagstorpssjön 12/6 2011
I förra inlägget framgick att vi ägnade en del av söndagen åt att titta på griptångsflickslända Coenagrion armatum vid Revlinge mosse. Vi hann annat också. Vi lyckades dock inte se någon mindre glanstrollslända Somatochlora arctica vid Traneröds mosse, en av få kända lokaler för arten i Skåne. Det blåste lite och moln kom och gick mest hela tiden, men fyrfläckiga trollsländor Libellula quadrimaculata flög så det borde inte vara vädret det var fel på. Antagligen har glanstrollsländorna kläckts nyligen så de har inte börjat patrullera ännu, varför det är svårare att hitta dem där de har setts tidigare år.

Dagstorpssjöns västligaste del, lokal för Epitheca!
Lite senare på dagen och lite längre söderut hade molnen försvunnit och vinden lagt sig. Vi befann oss nu vid den västligaste viken av Dagstorpssjön, en knapp mil nordväst om Höör och den mest kända lokalen i Skåne  för tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata, den enda art vi sett i Sverige som vi ännu inte hade några bilder på och arten som gett bloggen dess namn.

Nu har vi bilder, men helt nöjda är vi inte. När vi kom ner till sjön mötte vi Micke, Anna & Theodor, tre trollsländeentusiaster från Osby. De hade funnit en tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata, en hona, på marken. Den hade missbildade vänstervingar och kunde inte flyga. Sannolikt har den suttit illa till när den krupit ur sin larvhud. Så det var med lite kluvna känslor vi tog våra första bilder på arten. Lite otur var det också att Team Osby fångat en hel och frisk individ strax innan vi kom, men den anlände vi precis för sent för att få njuta av.

Däremot såg vi flera tvåfläckade trollsländor Epitheca bimaculata som höll revir i viken. Det idealiska vädret gjorde att vi under den dryga timme vi var på platsen hade arten i sikte i princip hela tiden. Åtminstone tre hanar och två honor såg vi och det var mycket intressant att studera hur arten ter sig i fält. Den kan ge lite intryck av en stor fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata, men beteendet är som en glanstrollslända fast när de drar runt sina revir är det med mer pondus och kraft än Cordulia och Somatochlora-arterna. Den svartgula bakkroppen syns relativt tydligt i kikare när de kommer nära, vilket de oftast bara gör när de blir jagade av andra individer. Men annars drar de väl avvägda rundor en bra bit ut över vattnet och känns avsevärt mer knuten till stora, öppna vatten än någon annan svensk trollslända.
/Ola

tisdag 14 juni 2011

Griptång - till slut!

Griptångsflickslända. Revlinge mosse 12/6 2011
Ibland känns det ganska hopplöst. Samtidigt som det aldrig är kul att erkänna nederlag. Vi har letat efter griptångsflickslända Coenagrion armatum denna vår så mycket att det nästan uppstått en besatthet att se den. Vi har velat det bl.a. för att vår enda erfarenhet av arten inskränker sig till observationer vid Svabesholm förra året och för att bli bra på fältintryck så bör man gärna se arterna flera gånger. Repetition är kunskapens moder.

Det började för några veckor sen. Vi kollade självklart Svabesholm, där det 2010 sågs upp till 20 individer. I år är lokalen betydligt torrare och vid första besöket såg vi inga griptångar. Då besöket gjordes 21 maj kunde vi dock inte helt utesluta att vi var för tidigt ute även om vi egentligen tänkte att det borde vara jättebra tid. Ett besök samma dag vid Skansen i Simrishamn, där arten också sågs 2010, gav också noll i protokollet. Som av en händelse upptäckte Jan Pröjts en ny lokal för arten samma dag - Ängstorpsdammarna vid Vomb. Vi var där två dagar senare, bara för att mötas av relativt kraftig vind, många hundratals flicksländor att leta igenom och massor med vegetation ute i dammen som vi inte kom åt utan vadarstövlar (vilket vi ännu inte har).

Vi har sedan besökt alla tre lokalerna igen - i bra väder och under idealisk flygtid. Och kammat noll igen. Vi har besökt årets bästa lokal i Småland - Kalmar dämme och en lokal i Blekinge där den sågs flera gånger förra året. Fem lokaler, totalt åtta eftersök. Antal sedda griptångsflicksländor Coenagrion armatum totalt: 0.

Revlinge mosse
Att besöka lokalerna ännu en gång kändes uteslutet och att hitta en ny, egen lokal är lättare sagt än gjort. Men så hittade Jan Pröjts i fredags ännu en ny lokal - denna gång på Revlinge mosse utanför Kågeröd. Och ett tiotal individer på litet område lät så bra så vi var på plats i söndags. Och efter diverse strul med att forcera diken och andra hinder befann vi oss bland blöta starrtuvor i en fin liten våtmarksoas omgiven av en fin skogsdunge, med bl.a. osedvanligt stora bestånd av vacker vattenblink Hottonia palustris. Det tog en stund, men sen såg vi dem. Fyra individer, samtliga hanar, hittade vi. Kul - och nyttigt. Om man inte har sett griptångsflickslända Coenagrion armatum, eller kanske bara sett enstaka individer, är det svårt. De kräver en speciell sökbild. De flyger lågt, extremt lågt, över vattnet mellan tuvorna. Inte påtagligt snabbt, men lite kajkande försynt som om de verkligen anstränger sig för att inte upptäckas. Mindre kustflickslända Ischnura pumilio kan ge samma intryck, men griptången är ännu extremare. Att titta på lyrflicksländor som flyger runt i knä- eller midjehöjd är helt bortkastat - griptångsflicksländorna Coenagrion armatum är mer eller mindre mark-/vattenslickare och har en helt annan framtoning (eller habitus, eller jizz som det kallas på fågelskådarspråk). Vid två tillfällen såg vi t.ex. kortvarigt griptångar som helt tydligt landade på strån. Men trots att vi inte såg dem försvinna kunde vi inte se dem igen. De verkar ha en oerhörd förmåga att gömma sig. Och detta är såklart också en del av artens charm. 

Griptångsflickslända. Revlinge mosse 12/6 2011
Vi fick i mail (trevligt - vi gillar mail och kommentarer på bloggen) en fråga om arten minskar, eftersom vi inte lyckats se den tidigare. Svaret är inte glasklart. Griptångsflicksländan Coenagrion armatum störs av igenväxning och därför har den försvunnit från många äldre lokaler. Förekomsten vid Revlinge mosse är utan tvekan hotad på sikt, då den kvarvarande våtmarken är omgiven av tät vass och sly som måste hållas undan. Även Ängstorpsdammarna, som anlades för ca ett decennium sedan, växer igen mer och mer för varje år. Å andra sidan klarar den vass också - den finns vid t.ex. Tåkern i Östergötland och individerna vid Kalmar dämme, där arten inte setts förrän i år, sågs i anslutning till vass. Men det verkar som grunt öppet vatten med förekomst av starr, knappsäv och/eller sjöfräken är den biotop där flest förekomster finns - åtminstone ser det ut så på de lokaler vi besökt (utom Kalmar dämme) där arten finns eller har funnits.

För några veckor sedan gjorde för övrigt  Phil Benstead det första fyndet av griptångsflickslända Coenagrion armatum på Gotland. Om detta visar på en god spridningsförmåga eller om arten där är förbisedd vågar vi inte svara på. Men det visar nog att artens undanflyende beteende gör att den går att hitta på många ställen varifrån vi inte känner till den idag. Det verkar också, baserat på många av rapporterna på Artportalen, som den försvinner relativt plötsligt från en del lokaler där den verkat "säker" men påtagligt ofta också hittas på nya.

Griptångsflickslända Coenagrion armatum var dock inte det enda vi såg i söndags. Men resten återkommer vi till.
/Ola

Årets händelse i Trollsländesverige?

Finns dvärgflickslända Nehalennia speciosa i Skåne eller ej?
Vi kan här på bloggen inte låta bli att dela med oss av info om det som troligen är årets händelse för trollsländeintresserade i Sverige. Första veckan i juli är alla som är det minsta intresserade av trollsländor välkomna på sommarläger i Skåne. Det är det skånska trollsländeprojektet som bjuder in och har fixat detta tillfälle. Ett torp i nordöstra Skåne har hyrts in för ändamålet och stannar över natten gör man gratis om man på dagarna hjälper till att inventera. Man behöver förstås inte stanna över natten, utan kan komma och gå hur kort eller hur länge man vill.

I praktiken innebär det, att man är ute hela dagarna och kollar sländor i de spännande miljöerna i Göingeskogarna, tillsammans med andra med samma intresse, varav någon eller några som är väldigt duktiga och gärna delar med sig av sina kunskaper. Med andra ord samlar man på sig en massa kunskap om förekomsten av arterna i nordöstra Skåne samtidigt som deltagarna lär sig massor om artbestämning etc om trollsländor. På kvällarna avrundas varje dag med social trivsel med grillning, bad, fiske, bildvisningar osv.

Tidpunkten bör vara perfekt för att få med så många arter som möjligt. Artmässigt förväntas en hel del som kan vara av intresse för ganska många. Man räknar med att hitta bland annat månflickslända Coenagrion lunulatum, gungflymosaikslända Aeshna subarctica, stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus, sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus och alla fem kärrtrollsländorna Leucorrhinia spp. Projektet hoppas också på nya lokaler för mindre glanstrollslända Somatochlora arctica, spetsfläckad trollslända Libellula fulva och tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata. Allra helst hoppas man förstås på att hitta fjällmosaikslända Aeshna caerulae eller dvärgflickslända Nehalennia speciosa, två arter som inte setts i Skåne på drygt 100 resp 200 år.

Så vi ses väl vid Hjärtasjön första veckan i juli? Mer information om lägret hittas på projektets hemsida eller på Facebook.
/Magnus

måndag 13 juni 2011

Snart i Sverige? Västlig trädflickslända

Hane med pil som visar den diagnostiska "taggen".
Är det någon ny art för landet som ska hittas i år så är det nog lägst odds på västlig trädflickslända. Eftersom den på våra breddgrader främst flyger i september så uppdaterar vi detta äldre inlägg något. 

Vi har tidigare här på bloggen nämnt att vi lägger våra pengar på främst två arter som nästa nya arter på Sverigelistan. Den första presenterade vi här, och nu är det dags för art nummer två: västlig trädflickslända Chalcolestes viridis. 

Det finns ännu inga kända svenska fynd av västlig trädflickslända, men den är på spridning norrut och är ofta mycket vanlig även inom ganska nyligen koloniserade områden. Den finns som närmast på några lokaler på Jylland i Danmark och på andra sidan Östersjön, men är känd för att snabbt ta sig långt så den kan i teorin redan vara här. Det finns faktiskt ett några år gammalt fynd på Gotland, men då observatörerna inte lyckades dokumentera fyndet har de valt att inte rapportera det.

Vingmärkena är typiska.
Arten är en generalist och förekommer i mycket varierade miljöer och är inte knuten till en specifik biotop. Det är den enda smaragdflicksländan som lägger ägg även i rinnande vatten. Som en av ganska få arter trivs den i artificiella, ganska sterila biotoper som dammar i parker. Med andra ord gynnas den av människoskapade vatten. Som enda europeiska trollslända lägger västlig trädflickslända ägg under barken på träd och påträffas kanske mer än alla andra arter bland och uppe i buskar och träd intill vatten.

Den är en typisk sensommarart som ofta är på vingarna först i augusti. De flesta rapporter i Danmark är gjorda under perioden augusti-oktober, med en tydlig topp i september.

Hanens extremt korta sekundära analbihang
Vid första påsyn är den lik de smaragdflicksländor som förekommer här men med några skillnader. Den är ganska stor. Hannarna blir inte blåpudrade. Hanens sekundära analbihang är karakteristiskt korta. Båda könen har en smal, diagnostisk teckning på sidan av mellankroppen, en ”tagg”. Båda könen har ljusgula eller vitaktiga vingmärken. Honans äggledare är kraftig och lång och mest lik kraftig smaragdflickslända.

Läs mer om arten i Svenska Trollsländeguiden.

/Magnus

Uppdaterat 2/9 2013. 

fredag 10 juni 2011

Kristi himmelfärdshelgen 2011 - en resumé, del 2

Långhelgen hade nu nått fram till söndag och det mer eller mindre perfekta trollsländevädret - soligt och väldigt varmt, över 25 grader - hade kompletterats med en något kraftigare vind som potentiellt skulle kunna påverka våra observationer negativt. Men aktiviteten var ändå god vid dagens första lokal - Ängstorpsdammarna intill Kävlingeån söder om Harlösa. Målart var - för vilken gång i ordningen har vi tappat räkningen på - griptångsflickslända Coenagrion armatum. Detta är ju den enda lokal arten setts på i Skåne i år. Men det är väldigt mycket flicksländor att leta igenom, väldigt mycket vegetation och ja, vi såg helt enkelt inte någon griptång den här gången heller. Däremot parande kilfläcksländor Aeshna isoceles, vilket var en ny art för den inventeringsrutan, och vår första kejsartrollslända Anax imperator för året. Som kuriosa kan tilläggas att en timme efter vårt besök sågs en ägretthäger vid dammen. Den kan mycket väl ha varit där när vi var där också (var sedan kvar i flera dagar), men det säger väl en del om sökbilden antar jag. 

Spetsfläckad trollslända. Gunnaröd 5/6
Härnäst hade vi evighetsprojekt nummer två, nämligen att få bild på tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata. Därför åkte vi till Dagstorpssjön, nordväst om Höör, som är den mest kända lokalen för arten. Den sågs och fotograferades där några dagar tidigare. Men när vi kom dit träffade vi på bekanta som letat i flera timmar utan att säkert ha sett den. Dessutom hade det blåst upp ännu mer så projektet kändes svårt. Vi bestämde oss i stället för rinnande vatten-arter vid Gunnaröd vid Rönne å, en mil bort. Och det var nog ett bra val. Här var nämligen sprudlande aktivitet med över 20 sandflodtrollsländor Gomphus vulgatissimus och en dryg handfull av lokalens stora dragplåster - spetsfläckad trollslända Libellula fulva.

Blå jungfruslända. Odensjön 5/6
Odensjön vid Röstånga blev dagens sista stopp. Vid bäcken på östra sidan brukar det vara hyfsat lätt att se kungstrollslända Cordulegaster boltonii, men det dröjer nog ännu någon vecka innan de flyger. Men stoppet blev i alla fall trevligt med våra första blåa jungfrusländor Calopteryx virgo för året och stora mängder av de vanliga arterna, inklusive bl.a. tidig mosaikslända Brachytron pratense och röd flickslända Pyrrhosoma nymphula nere vid sjön. 

Anax parthenope. Ottenby 6/6
Och så var det måndag, där våra initiala planer grusades av telefonsamtalet från Ottenby där de berättade att de, i samband med ringmärkning av fåglar, fångat Sveriges andra Anax parthenope. Då vi letade efter den som sågs i Kalmar förra året (då som ny för Sverige) en dag för sent, var vi väldigt sugna på detta och bestämde snabbt oss för att köra dit. Och eftersom personalen så välvilligt hållit sländan fick vi se och fotografera den. Ännu en gång ett stort tack till personalen vid stationen.

Att åka till Ottenby denna dag gav oss också möjligheten att på vägen hem besöka två lokaler för griptångsflickslända Coenagrion armatum. Veckan innan hade det setts upp till 20 exemplar inom ett mycket begränsat område vid Kalmar dämme. Vädret var nära nog idealiskt, vi fick besök på lokalen av vår gode vän Pav som bor i Kalmar och vi hade telefonkontakt med en som sett sländorna sex dagar tidigare. Nu skulle vi väl äntligen få se griptång i år.

Metalltrollslända. Kalmar dämme 6/6 
Jag behöver väl knappast nämna hur det gick. Några griptångsflicksländor Coenagrion armatum fann vi inte på lokalen. Kanske var de nykläckta veckan innan och har spridit sig i området därefter? Kanske hade de rört sig ut i vassen eftersom just det parti där de setts hamnat i eftermiddagsskugga vid vårt besök? Kanske...ja, frågorna börjar ta slut? Årets första metalltrollslända Somatochlora metallica såg vi i alla fall, men det kändes som en måttlig kompensation.

Vi hade en lokal kvar - en liten damm utanför Jämjö i Blekinge där det sågs griptångsflickslända Coenagrion armatum 2010. Denna sena eftermiddag var det en väldigt fin blandning av flicksländor på lokalen, inklusive månflicksländor Coenagrion lunulatum och röda flicksländor Pyrrhosoma nymphula. Men naturligtvis inte någon griptång - en art vi nu letat efter på fem lokaler (tre av dessa dessutom två gånger) där den setts 2010/2011 plus ytterligare någon lokal som ser väldigt bra ut.
/Ola


torsdag 9 juni 2011

Kristi himmelfärdshelgen 2011 - en resumé, del 1

Vi brukar ju skriva exkursionsreferat efter varje gång vi varit ute, men den gångna helgen satsade vi extra mycket på att vara i fält så skrivandet blev eftersatt. Här kommer i alla fall en sammanfattning av långhelgen, som tack vare nationaldag på måndagen blev hela fem dagar lång. Fyra av dessa tillbringade vi tillsammans i fält.

Kraftig smaragdflickslända, Svabesholm 2/6
Torsdagen hade vi griptångsflickslända Coenagrion armatum på önskelistan. Vi har ju försökt på den arten några gånger tidigare under våren. Nu började vi i Svabesholm, där det förra året sågs upp till 20 individer och där vi även var en gång i maj. Tiden på säsongen är perfekt och det skulle ju inte gå att missa. Men jovisst gick det. Lokalen är avsevärt torrare i år och halva kärret kan man i princip gå runt i torrskodd. Om det är detta eller andra faktorer som spelar in vet vi inte, men några griptångsflicksländor hittade vi inte trots noggrant eftersök. Ytterligare flera av de arter som sågs förra året verkar inte heller finnas här i år så något i lokalens karaktär måste påverka. Ännu märkligare blev det av att vi fann massor med kraftiga smaragdflicksländor Lestes dryas, en art som inte alls fanns här förra året. En ny årsart och fenologirekord med en dags marginal. Alltid något.

Vi tog oss härnäst till Simrishamn och naturreservatet Skansen, sydväst om hamnen. Detta är den andra lokal i Skåne som griptångsflickslända Coenagrion armatum sågs på förra året. Det blåste rätt friskt, men en del sländor såg vi i alla fall. En mindre kustflickslända Ischnura pumilio i den östligaste dammen var riktigt kul, inte minst som arten verkar svår i Skåne i år, sannolikt för att många av de småvatten arten föredrar torkade ut förra sommaren. Men inte heller här lyckades vi hitta någon griptång. Men vi skulle återkomma till Skansen senare under helgen, vilket vi så här på torsdagen absolut inte hade planerat.

Månflickslända. Fågeltofta 2/6
En damm utmed väg 19 vid Fågeltofta blev nästa stopp. Dammen ser utsökt ut från vägen och vi blev inte besvikna. Massor med kraftiga smaragdflicksländor Lestes dryas här också och även ett antal månflicksländor Coenagrion lunulatum lyckades vi hitta. Gott om vanligare sländor också! Men vinden var besvärlig och de delar som ser bäst ut för t.ex. griptångsflickslända Coenagrion armatum var kraftigt exponerade. Vi bestämde att stället var värt ett besök under bättre förhållanden!

Vi tog nu en sällan körd väg åt nordväst från Brösarp via Huaröd och Svensköp till Linderöd och avsikten var att få foton på tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata. Men vår tajming denna dag var inte den bästa och lagom till vi kom till dammarna vid Äsphult hade även moln börjat fylla himlen. Vi såg alltså inte någon tvåfläckad och sen åkte vi hem.

Fredagen hade jag annat för mig men Magnus tog bussen till Holmejatrakten och såg sina första myrtrollsländor Leucorrhinia dubia och gulfläckade glanstrollsländor Somatochlora flavomaculata för året. På kvällen diskuterade vi var vi skulle ta vägen på lördagen. Vi hade olika idéer, men en rapport på Artportalen gjorde sedan valet lätt. Det hade observerats vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii vid Skansen! Bara att åka tillbaka igen - nu i sällskap med våra goda vänner Emma och Kristian.

Vandrande ängstrollslända. Simrishamn 4/6
Lördagen inleddes således, i stekande sol och svag vind - idealiskt väder, vid Skansen i Simrishamn. Och som vi redan skrivit om var det inga problem att se vandrande ängstrollsländor Sympetrum fonscolombii. Tre hanar höll revir i var sin del av den nordvästligaste dammen. En härlig upplevelse som ni alltså kan läsa mer om här! Flera andra intressenter var också på plats, och med tanke på hur många som varit och tittat på ängstrollsländorna under följande dagar kan vi bara konstatera att trollsländeskådning blir mer och mer populärt hela tiden.

Damm vid Fågeltofta - fin sländlokal 4/6
Med tanke på de fina förutsättningarna gav vi därefter dammen vid Fågeltofta en ny chans. Artsammansättningen var likartad som förra gången, men det var mer av allt. Mest var det, i särklass, av kraftiga smaragdflicksländor Lestes dryas och de uppskattade 500 individerna är troligen i underkant.  Men det roligaste fyndet utgjordes av två hanar av mindre kustflickslända Ischnura pumilio - en ny lokal för arten. Lokalen rekommenderas, för artblandningen är god på liten yta och man får verkligen möjlighet att träna på svåra flicksländebestämningar, t.ex. kan man här se mån- och spjutflicksländor sida vid sida.

Hemfärd via Stensoffa vid Krankesjön gav vår första större sjötrollslända Orthetrum cancellatum för året, men i övrigt var det ganska händelsefattigt. Men det var två dagar kvar av långhelgen - två dagar som blev både spännande och innehållsrika. Mer om det i del 2!

/Ola

onsdag 8 juni 2011

Nytt Sverigebesök av Anax parthenope

Anax parthenope, hona, Ottenby Fågelstation 6 juni 2011.
Förra året i juli gjordes det första fyndet i Sverige av Anax parthenope vid Kalmar dämme i Småland. I måndags 6 juni var det dags igen, då personalen på Ottenby Fågelstation under standardiserad fångst plockade ut en hona ur Helgolandsfällan.

Denna fälla på Ottenby har även tidigare bidragit till roliga fynd av trollsländor, inte minst landets samtliga fynd av vandrande mosaikslända Anax ephippiger, Sveriges första vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och Ölands enda vassmosaikslända Aeshna serrata. Under dagar med särskilda väderlägen kan det enligt uppgift hittas 100-tals sländor i fällan – det hade varit minst sagt spännande att göra en studie av vilka arter som dyker upp i fällan i olika väderlägen och årstider.

Anax parthenope har spridit sig stadigt norrut sedan 1990-talet. Inga fynd har gjorts i Danmark, medan den i England påträffades för första gången 1996. Sedan dess är den årlig, med över 150 fynd och exemplar så långt norrut som på Orkneyöarna. Den har reproducerat sig på minst två platser och är därför en hårsmån från att bli bofast.

Anax parthenope, hane, Akgöl, Turkiet 23 april 2011.
Exemplar av Anax parthenope kan nog påträffas var som helst, även om man rimligen har störst chans att finna den nära kusten. Parthenope har en förkärlek för större vatten så leta om möjligt efter den i sjöar snarare än i mindre våtmarker. Liksom kejsartrollslända Anax imperator kan den vara tidigt på vingarna jämfört med de andra stora sländorna, men här i norr ses den troligen huvudsakligen mellan juni och augusti.

Den är mest lik vandrande mosaikslända Anax ephippiger, men av de bofasta arterna är den mest lik kejsartrollslända Anax imperator. Den är rätt oansenlig, känns överlag rätt mörk, vilket gör att dess blå sadel lyser upp mer. Denna är tydligast från ovan, sedd från sidan är den inte lika frapperande. Arten har tydligt gröna ögon, till skillnad från vandrande mosaikslända Anax ephippiger som har bruna. Den har mycket mindre blått på bakkroppen än kejsartrollslända Anax imperator. Båda könen har till skillnad från alla andra arter utom vandrande mosaikslända Anax ephippiger helt brun mellankropp. Mellankroppens sida kan dock vara grönblåaktig och sådana individer är då mer lika kejsartrollslända Anax imperator.

Anax parthenope, hane, Azibo, Portugal, 10 juli 2010.
Anax parthenope är mindre än kejsartrollslända Anax imperator, men jämnstor med vandrande mosaikslända Anax ephippiger och flera av mosaiksländorna Aeshna sp. I flykten håller arten bakkroppen rak, till skillnad från kejsartrollslända Anax imperator vars bakdel ”dippar”. Anax parthenope är tillsammans med Aeshna affinis de enda europeiska aeshnider som lägger ägg i tandem. Är man trots allt osäker kan man titta på detaljer. Alla Anax-arterna har olika teckningar på ovansidan av fonsen ("nosen") och olika form på analbihangen ("stjärtspröten").

Tyvärr saknar Anax parthenope svenskt namn, något vi tidigare berört generellt. Vi kan konstatera att arten inte är särskilt violett, så namnet ”violett kejsartrollslända” känns olämpligt. Arten är förvisso mindre än kejsartrollslända Anax imperator, men jämnstor med flera andra, inte minst vandrande mosaikslända Anax ephippiger som den är mest lik. På grund av bl a detta samt att det inte finns någon art som heter ”större kejsartrollslända”, så är ”mindre kejsartrollslända” inte heller särskilt bra. ”Brun kejsartrollslända” skulle kunna vara bra, men det heter å andra sidan vandrande mosaikslända Anax ephippiger på danska. Vi hoppas få anledning att återkomma i namnfrågan så småningom.
/Magnus

Vi vill passa på att ännu en gång tacka personalen på Ottenby för uppvisandet av parthenope.

Uppdatering 11 juli:  27-28/6 samt 2/7 sågs en hanne Anax parthenope patrullera i Albrunna kalkbrott på Öland. Därtill finns det hittills obekräftade uppgifter om "blåsadlade" sländor på Gotland och en "artbestämning osäker" utanför Malmö.

Tillägg okt 2012: Arten lär få namnet "mindre kejsartrollslända". Den har sedan ovanstående skrevs även sett med några ex under hösten 2011 och 2012.

fredag 3 juni 2011

Snart i Sverige igen? Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii 4/6
Rubriken ovan skrevs igår morse, redan idag är den inaktuell då Sven Jönsson rapporterat tre hanar vid Skansen i Simrishamn. Samma lokal besökte vi igår och då var där inga ängstrollsländor, man ska ha lite flyt och tajming också, precis som vid fågelskådning. Texten som vi tänkte lägga ut senare känns plötsligt nästan akut aktuell.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii har tidigare setts tre gånger i Skåne samt en gång på Öland. Första fyndet i Danmark gjordes 2003, sedan dess har den setts på minst tio lokaler med minst fem fynd från Själland, varav två lokaler med känd reproduktion. Dock ingen sådan sedan 2007.

Utfärgade hannar är ännu rödare än blodröd ängstrollslända Sympetrum sanguineum. Båda könen har tydligt tvåfärgade ögon, där den nedre hälften är blått, något ingen annan röd art i Sverige har. Närmast är Crocothemis erythraea, men observera att det finns andra arter med tvåfärgade ögon, t ex spetsfläckad trollslända Libellula fulva, men dessa har inte blåröda ögon. Båda könen har också röda (hanen) eller gula (honan) vingnoder och gulröd vingframkant (costa), särskilt på det främre vingparet. Andra ängstrollsländor kan också ha det, men inte lika mycket.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii 4/6
Båda könen har ganska mycket gult på bakvingarna. Mindre än gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum men mer än de andra ängstrollsländorna. Variation finns även här. Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii har tydliga gula linjer på benen, till skillnad från svart ängstrollslända Sympetrum danae och blodröd ängstrollslända Sympetrum sanguineum. Båda könen har ganska stora, ljusgula vingmärken omgärdade av en svart linje. Märkena är något mörkare på hanar än honor, vars ljusa märken nästan kan föra tankarna till mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens.

Ett vant öga kan känna igen en utfärgad, flygande hane på en vit fläck på sidan. Denna lilla fläck syns tydligt på just flygande individer men inte så mycket annars. Ingen annan svensk art har denna kontrast. Denna karaktär syns väldigt bra på de bilder som finns utlagda på dagens exemplar.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii 4/6
Var ska man då leta efter vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii? Uppenbarligen kan vi utgå från att det liksom för fåglar är kustnära lokaler som bör ge störst avkastning. Av Skånes fyra fynd har tre gjorts kring Simrishamn och ett vid Trolleholm. Att det inte setts några i sydväst, t ex på Falsterbohalvön eller vid Klagshamn, beror nog mest på dålig trollsländeskådaraktivitet. Värt att nämna i sammanhanget är också, att vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii till skillnad från de flesta andra arter, även tolererar bräckt vatten. Laguner som de längs sydvästra Skånes kuster borde passa arten förträffligt. På sikt kommer det att bli fler fynd tror vi, både på grund av ökad aktivitet och kunskap hos oss amatörer och för att arten utökar sitt utbredningsområde norrut i takt med varmare klimat.
/Magnus

PS Stort grattis till Sven för det tunga fyndet!

Uppdatering 4 juni: La till foton på en av de vandrande ängstrollsländorna Sympetrum fonscolombii i Simrishamn. 

Uppdatering 5 juni: Idag konstaterades även parning och äggläggning, då en hona plötsligt dök upp på platsen. Det är oss veterligen det första fyndet av en hona i Sverige.

Uppdatering 11 juli: Hittills i år känner vi nu till observationer av arten från Skansen, Limhamns kalkbrott och Järavallen i Skåne, Sölvesborg i Blekinge samt Ottenby fågelstation och Albrunna kalkbrott på Öland. På minst tre av dessa har äggläggning observerats.

Tillägg okt 2012: Nedan ses samtliga kända observationer i landet till och med 2011. Även under 2012 har arten observerats på flera platser men inte lika rikligt som under 2011.



onsdag 1 juni 2011

Om trollsländors fenologi: uppdatering.

Kungstrollslända Cordulegaster boltonii


Sedan vi senast skrev om trollsländors fenologi och skånska nya fenologirekord i synnerhet, har det hänt en del. Vi kommer löpande under säsongen uppdatera fenologin här i bloggen eftersom vi tror det har stort intresse för ganska många när sländorna egentligen flyger. Dessutom är det alltid en sporre att slå rekord, något som får i alla fall en del att ge sig ut extra tidigt på säsongen och fortsätta leta tills frosten kommer. Dessutom kan det vara en signal för trollsländeskådare i andra delar av landet vilka arter som är på gång att komma på vingarna. De åtta fenologirekord som vi rapporterade om till och med 12 maj har nu utökats till 14, enligt nedan. Dessutom vet vi att exuvier av kejsartrollslända hittats, men ej rapporterats.

ART  ÄLDRE NYTT PLATS DAGAR
Vinterflickslända* Sympecma fusca                      27/4 24/4      Sösdala                       3
Spjutflickslända Coenagrion hastulatum             1/5 29/4      flera platser                2
Guldtrollslända Cordulia aenea                             1/5 30/4      flera platser                1
Myrtrollslända Leucorrhinia dubia                      10/5 7/5 Bränneslätt                3
Ljus lyrflickslända Coenagrion puella                 10/5 7/5 Gullåkra mosse          3
Sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus       14/5 7/5 Ebbarp                        7
Månflickslända Coenagrion lunulatum               20/5 8/5 Karpalund                 12
Större rödögonflickslända Erythromma najas      9/5 8/5 Stensoffa                    1
Blå jungfruslända Calopteryx virgo                      24/5 19/5 Silvåkra                       5
Pudrad kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons    25/5 21/5 Listarum                     4
Tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata22/5 21/5 Höör                            1
Flodflickslända Platycnemis pennipes                  29/5 23/5 två platser                   6
Kungstrollslända Cordulegaster boltonii            10/6 31/5 Köpinge                     10

Som brasklapp ska vi tillägga att samtliga dessa fynd inte är validerade än så det kan ske förändring av datan. Å andra sidan förekommer heller ingen särskild granskning av fenologirekord som vi skrev om här.

/Magnus

* Vinterflickslända Sympecma fusca övervintrar som adult slända så det är egentligen fel att ange ett förstadatum för denna art då det snarast går att jämföra med att ange fenologidatum för en stannfågel. Men vi brukar göra det ändå, särskilt i Skåne där det finns så lite data på artens uppträdande.