Från en trollsländeresa till sydöstra Turkiet

Platycnemis kervillei. Birecik, Turkiet 16 maj 2012.

Turkiet är som vi tidigare skrivit om ett land som kan bjuda den naturintresserade besökaren på precis hur mycket som helst, inte minst de med ett fågel- och/eller botanikintresse. Varje år avgår också följaktligen resor från Sverige med detta i åtanke. Vad som kanske är mindre känt är landets rika trollsländefauna, med 100 eller fler arter regelbundet förekommande, att jämföra med de 64 som påträffats i Sverige. För andra året i rad var vi ett litet sällskap som besökte sydöstra delarna av landet och här följer ett utdrag från reserapporten vi jobbar med f n.

Dag 8: onsdag 16 maj Birecik: norra grustagen – ibiswadin – Gülhane – norra grustagen

Iväg kl 06 för frukost i fält vid de norra dammarna. Slår oss ner på stenhög med utsikt över alla håll men främst dammar med vass, med floden i ryggen. Vi hinner inte ens sätta oss ned alla fyra innan en irakskriktrast kommer svirrande i typisk skriktrastflykt över närmaste dammen och dimper ner i vassen. Lena missar den tyvärr, men fler chanser skulle komma. Sen kommer förvisso vänlig men milt sagt påträngande ortsbo och slår sig ner i vårt sällskap. Vi försöker äta och skåda vidare men han blir till slut handgriplig i sitt agerande och lämnar inte förrän vi gör detsamma. Under tiden ses natthäger, sävsångare, gråfiskare och kaveldunsångare. Rörhöna hörs.

Vi drar till ibiscentrat på andra sidan floden och knallar in i wadin där bakom med målet att ägna någon timme åt fågelskådning. En flertimmarspromenad var inte planerad men så blir det eftersom det är så fint, bra och spännande. Eremiter på bo matar ungar. Stensparv och gulstrupig dito ses, visselhöns och gök ropar. Det är gott om östlig sammetshätta av båda könen. Till vår stora förtjusning är wadin inte helt torr och ju längre in vi går desto mer vatten blir det. Till slut liknar det en bäck med vattensamlingar och vattenvegetation som ser riktigt spännande ut. Det är främst detta som gör att den planerade korta promenaden blir en betydligt längre sådan. Tusentals grod- och paddyngel, fjärilar, märkliga gräshoppsliknande varelser, en ökenfärgad räv med mera, men mest är det trollsländorna som går till.

Ischnura fountanieae eller I. intermedia? Birecik 16/5 -12

Det börjar med resans första dvärgsjötrollslända Orthetrum taeniolatum, violett obelisk Trithemis annulata och de sedvanliga karminerna, som här alla känns mest som orientalisk Crocothemis servilia. Vi blir inledningsvis förvirrade av de olika formerna, färgerna och storlekarna på de kustflicksländor vi ser. Efter ett tag får vi bättre grepp om dem och inser, att det är oasflickslända Ischnura fountanieae som är den vanligare här. Särskilt de tenerala honorna är ytterst läckra, som mindre kustflickslända Ischnura pumilio men större och om möjligt ännu mer rödgula. När vi väl fått kläm på dem är de rätt enkla att artbestämma och därmed skilja från de större kustflicksländorna I. elegans, men ännu idag i skrivande stund vet vi inte säkert om vi också såg Ischnura intermedia på resan, en art som är mycket bristfälligt beskriven i litteraturen och saknar svenskt namnförslag.

Sjötrollsländorna bjuder till, med gott om dvärgsjötrollslända Orthetrum taeniolatum i olika stadier av blåpudring, liksom epålettsjötrollslända O. chrysostigma. Smal sjötrollslända också O. sabina, men den är inte alls lika allmänt förekommande här inåt landet som längs kusten. Vi ser också en starkt avvikande hane av epålett, med delvis svart bakkropp, vilket dock inte är helt ovanligt bland just blåpudrade sjötrollsländor. När vi ska till att gå och tror vi sett allt hittas plötsligt både vit flodflickslända Platycnemis dealbata och en suveränt snygg hane av pudrad flodflickslända P. kervillei. Läckert!

Till slut vänder vi åter på grund av värmen och hungern. Det tilltänkta besöket vid ibiscaféet går om intet på grund av en hel busslast som anländer i samma syfte men precis före. Men vad gör väl det, det ger oss istället tillfälle att besöka det världsberömda caféet Gülhanes, eller ”uvcaféet” som det är mer känt som i skådarkretsar världen över. Vi parkerar, beställer kebab, kaffe och dricka och blir förevisade blek dvärguv på dagkvist – helt suveränt. Den sitter i det första stora trädet på vänster sida från ingången sett, precis under den första stora grenen som sticker ut åt höger på stammen: lätt att lokalisera när man vet precis var den sitter…

Paragomphus lineatus, Birecik 16 maj 2012.

Efter lunchen shoppar vi och fyller kylskåpen på hotellet, fräschar upp oss och drar sedan tillbaka till det norra grustaget för trollsländor. Fågel också förstås. Sommargylling ropar, irakerna ses igen, nu också för Lena. Många fina fotomöjligheter ges, inte minst på tre läckra ökenfinkar ihop med tamarisksparvar. Långnäbbad mås, minervauggla. Gott om kustflicksländor av båda arterna, det vill säga större kustflickslända I. elegans och oasflickslända I. fountanieae. Bland arterna vi ser är det speciellt en som sticker ut, bokstavligt: orientalisk klaffslända Paragomphus lineatus. Tre tenerala hannar ses, och det, tillsammans med den enda levantklubbsländan Gomphus davidii vid Limonlu någon dag innan utgör resans enda flodtrollsländor. Det var uppenbart att vi var lite tidiga för dessa senareflygande arter.

Anette har velat se en hane av bredbandad rökslända Brachythemis fuscopalliata länge och nu blir hon till slut bönhörd. Det är en läcker gynnare, liksom honan som ger ett fullständigt annorlunda intryck. Det blåser tyvärr upp igen, något vi nu lärt oss acceptera men inte direkt uppskattar. Trollsländorna är plötsligt som bortblåsta. Vi spanar längs floden och kör långsamt tillbaka till hotell Mirkelam. Uppfräschning och sedan intas Kiyi intill Eufrats strand för middag. Under tiden sedvanliga rörelser av hägrar, skarvar, biätare med mera över oss och längs floden. Artgenomgång på hotellet och sen i säng efter ännu en mycket givande dag.

/Magnus

Mer om Turkiet på vår blogg
Från en trollsländeresa till södra Turkiet
Lokaltips: Göksudeltat, Turkiet
Lokaltips: Limonlu, Turkiet