söndag 16 november 2014

Trollsländeprojektet vill ha DINA bilder

Teneral gungflymosaikslända Aeshna subarctica, Nytebodaskogen, Skåne 2011.
Det skånska trollsländeprojektets sista säsong är över och nu under senhöst och vinter börjar arbetet med att redovisa resultatet av allas insatser. Till redovisningen, som ska utgöras av en bok, behöver projektet bilder. De kan tyvärr inte ersätta de som bidrar, men vill du ändå bidra med bilder på skånska trollsländor (de behöver inte vara tagna i Skåne) så skicka dem till undertecknad. Det kommer tydligt att framgå vem som tagit vilken bild. Alla bilder är välkomna, på miljöer, folk i fält osv.

Det spelar inte roll vilket år bilden är tagen, och inte heller så mycket var, men om det är bilder från andra länder så ange det, så vi slipper risken med att publicera bilder på underarter eller motsv som inte finns här.

I dagsläget behövs främst bilder på följande arter:
  • Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus
    Bred kärrtrollslända L. caudalis
  • Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas
  • Spjutflickslända Coenagrion hastulatum
  • Månflickslända Coenagrion lunulatum
  • Större rödögonflickslända Erythromma najas
  • Klarblå mosaikslända Aeshna affinis
  • Fjällmosaikslända Aeshna caerulea
  • Kilfläckslända Aeshna isoceles
  • Vassmosaikslända Aeshna serrata
  • Bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis
  • Gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum
  • Bandad ängstrollslända Sympetrum pedemontanum


Som synes av dessa arter så kommer det åtminstone kort att nämnas en del arter som inte setts i Skåne under projektperioden.

/Magnus

söndag 9 november 2014

Skånsk trollsländefenologi 2014

Blodröd ängstrollslända sågs våren 2014 sex dagar tidigare än någonsin förut.
Årets fenologiår karakteriseras av den varmaste och tidigaste våren någonsin och tillika varma hösten, som de facto var sommar enligt SMHI ända in i november. Vad gäller våren gav det mycket tydliga utslag på trollsländorna, som uppvisade fler vårfenologirekord än någonsin tidigare.

Höstens ”sommarvärme” gav inte alls lika mycket resultat på trollsländornas flygtider, med rätt få nya rekord och öht få fynd av sena trollsländor. Det speglar troligtvis att aktiviteten hos skådarna inte var så omfattande, men kan också ha påverkats av rätt långvariga perioder med ganska mycket regn under september och oktober som kan ha knäckt många trollsländor.

Fräsch mindre kustflickslända i september.
Arter som börjar flyga tidigare än normalt borde också sluta flyga tidigare. Å andra sidan så noterades flera arter lämna vatten vid tidpunkter som de normalt slutar ses vid. Sålunda sågs myrtrollslända, större kustflickslända, större ängstrollslända och mindre kustflickslända med tenerala (unga) exemplar vid en tid då de normalt är på väg att sluta flyga. Detta är ännu en följd av högre medeltemperaturer som på sikt kan ha mycket stora följder för populationerna av trollsländor även på våra breddgrader.

Vad gäller fenologirekord kan vi konstatera flera saker, för att avrunda de år det skånska projektet varit aktivt

Antalet fenologirekord beror till nästan lika stora delar på varma och tidiga vårar respektive varma och sena höstar som aktivitet på skådarna som rapporterar. Man är generellt bättre på att vara ute och rapportera in obsar på våren, efter lång inaktiv period med stort sug efter årets första arter. På hösten har man en hel säsong bakom sig, och det är inte lika spännande att ge sig ut för att se leta efter arter man redan sett under en längre period. Det är troligen mycket få personer som aktivt letar efter trollsländor när vi kommit in i oktober månad, eller rent av i september. Detta återspeglas också av att aktiviteten på exempelvis medlemmarna i gruppen Trollsländor på Facebook slutar lägga ut bilder då.

Vi kan vidare konstatera, att de här åren gett oss ett bra underlag för många arter, men det saknas fortfarande bra fenologidata för en del. Detta gäller särskilt de mer sällsynta, svårsedda, svårbestämda eller oregelbundna arterna som grön mosaikslända, griptångsflickslända, starrmosaikslända och gulfläckad ängstrollslända.

Vidare kan vi nu, med de senaste årens stora rapportmängd som underlag konstatera, att det finns några äldre fenologirekord som sticker ut rejält. Dessa bör ses över och kompletteras med dokumentation där så saknas.

Resultatet 2014 

Totalt sattes under 2014 14 vårrekord plus att fyra arters tidigare rekord tangerades. Detta innebär att våren 2014 ståtar med flest vårrekord av alla vårar. Under hösten sattes blott fem rekord, plus ett som tangerades. 

Trenden fortsätter med att de nya rekorden till största delen består av någon enstaka dags förskjutning, vilket förstås är följden av att vi har mer och bättre data nu än när vi startade. De enda rekorden som sattes under 2014 som utgjorde skillnader på mer än fem dagar var nedanstående (dock har jag utelämnat något extremt fynd i avvaktan på vederbörlig dokumentation):

   
Då det skånska trollsländeprojektet nu är över och ska redovisas kan jag inte utlova att den sedvanliga flygtidstabellen uppdateras. Fokus kommer framöver att ligga på att få färdigt boken och däri kommer förstås respektive arts flygtid inklusive rekord att redovisas. 

Observera att vi som vanligt reserveras oss för felinmatningar, ej validerade obsar osv, då uppgifterna vi använt utgår från det som var rapporterat på Artportalen till dags dato.

Andra inlägg om fenologi 2014


Tillägg: 9/11 sågs blågrön mosaikslända vilket är nytt rekord med fem dagar.
/Magnus

söndag 2 november 2014

Vår miniförteckning är uppdaterad


I olika omgångar har vi uppdaterat vår miniförteckning från 2012. Senaste uppdateringen gjordes 13 oktober 2014. Listan omfattar nu troligen samtliga observerade arter i Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Undantaget gäller några försvunna arter som vi låtit bli att ta med. Vi ger er två olika varianter av listan, fler kan komma om ni önskar det. Kontakta gärna oss om du hittar fel eller om något kan göras bättre, eller om du vill ha andra varianter på den.

Förteckningen omfattar alla arter som finns i Dijkstra (2006) samt Libellula Supplement 9 (2009) och följer arter och namngivning i dessa med några undantag:
- Lestes viridis respektive L. parvidens anger vi som Chalcolestes viridis respektive C. parvidens. 
- Brachythemis leucosticta utgår och ersätts med B. impartita som är den art som det egentligen avser.
- Sympetrum nigrifemur och S. nigrescens har utelämnats eftersom de ej anses utgöra fullgoda arter.
- Coenagrion glaciale, Coenagrion ponticum, Lestes numidicus, Onychogomphus boudoti och Somatochlora graeseri tillkommer då de påträffats i området eller erkänts som fullgoda arter efter att publikationerna ovan publicerades.

Totalt har 186 arter påträffats inom området.
Svenska artnamn skrivs alltid med små bokstäver.
Föreslagna men ej antagna svenska artnamn anges inom ”citationstecken”. Där det saknas föreslagna namn anges inget svenskt artnamn (= arter som av olika skäl aldrig behandlades av namngruppen 2011-2012).
Vetenskapliga och svenska namn på arter anträffade i Sverige anges fetstilt (64).
Arterna anges i systematisk ordning men inom respektive släkte anges arterna i bokstavsordning efter det vetenskapliga namnet.

Här nedan kan du ladda ned miniförteckningen som pdf. Texten är på ena sidan upp och ner för att kunna skrivas ut dubbelsidigt på A4. Klipp eller skär till listan och vik sedan längs med de tunna linjerna mellan kolumnerna. Använd med fördel lite tjockare papper. Använd den som du vill, och sprid den gärna.

Klicka på respektive länk nedan för att ladda ned miniförteckningen som pdf
- Svenska och vetenskapliga namn
- Svenska, vetenskapliga och engelska namn

Söker du en traditionell krysslista?
Vi har tillsammans med Hirschfeld Media tagit fram en krysslista över alla Nordens arter. Den finns tryckt och till försäljning. Klicka på bilden för att se hur den ser ut.

/Magnus

fredag 31 oktober 2014

Att äta eller ätas i trollsländornas värld: del två

Foto Jörg Adelmann.

I augusti skrev vi ett ganska långt inlägg om hur trollsländor kan ätas av andra djur, förgås av växter, fastna i spindelnät med mera. Vi fick ganska många bilder och kommentarer skickade till oss.

Foto Jörg Adelmann.
Av Jörg Adelmann fick vi flera bilder som är mycket fina och som vi fick tillåtelse att publicera, så några av dem följer helt sonika i detta inlägg. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Överst ser vi ett parningshjul med större kustflickslända Ischnura elegans där honan knaprar loss på en hane.

Sedan följer en hane blå kejsartrollslända Anax imperator som tuggar på en hona av vad som troligtvis är en hona blodröd ängstrollslända Sympetrum sanguineum.

Foto Jörg Adelmann.
Som nummer tre kommer en hane fjällmosaikslända Aeshna caerulea med en hona myrtrollslända Leucorrhinia dubia. Denna bild är för övrigt tagen av Jörg i mörkaste Småland, fjällmosaiksländans sydligaste utpost i landet.

Avslutningsvis kommer en hona smal klubbtrollslända Gomphus pulchellus som snaskar loss på en hona ljus lyrflickslända Coenegrion puella. Smal klubbtrollslända utgör för övrigt en art som tillhör gruppen emd arter som ännu inte är sedda i Sverige men är högst väntade.

Stort tack till Jörg som ville dela med sig av sina bilder!

Tillägg 2/11: Vi fick tips om en publikation från 1989 som kastar ljus över detta fenomen. Ladda ner eller läs The Ecology and Evolution of Intraguild Predation: Potential Competitors That Eat Each Other här. Tack Viktor för tipset!

/Magnus
Foto Jörg Adelmann.




söndag 12 oktober 2014

Allt mer trollsländeskådning utomlands!

Intresset för trollsländeskådning ökar som vi alla vet kraftigt i Sverige och även i många andra europeiska länder. De senaste åren har vi som har bloggen även i allt högra grad börjat besöka andra länder, även om det inte inte alltid varit i främsta syftet att se trollsländor, så har vi även åkt på några resor där det utgjort huvudmålet.

Vi är inte ensamma. Mer och mer börjar trollsländeskådare åka utomlands för att se och fotografera trollsländor. Ibland är det som en extra krydda på en semester och ibland en ren trollsländeresa. Håller man sig här hemma eller i angränsande länder så är det inte jättemånga arter att hålla reda på, men börjar man åka till tropiska länder kan det snabbt bli många arter att hålla reda på. Då kan det vara bra att känna till att det finns en website som heter iGoTerra. Syftet med websiten är att stimulera naturintresserade att lära sig mer, uppleva mer och att dela med sig av sina observationer.  

I iGoTerra finns möjligheten att planera sina resor och att sammanställa personliga artlistor. Observationerna på resan kan registreras direkt på webben eller via iPhone-appen iGoTerra Pocket (snart även Android). På detta vis är det enkelt att hålla reda på alla sina trollsländeobservationer och listor var som helst i världen. Det går även att koppla egna foton till observationerna och skapa ett personligt bildgalleri, samt att få snygga dagbokssammanställningar. Sist, men inte minst, finns det en oändlig möjlighet att jämföra en mängd listor med andra sländeskådare.

Passa på att få ut lite mer av nästa utlandsresa genom att vara bättre förberedd! Lär dig mer, upplev mer och dela sen med dig till andra!

Relaterat i bloggen
- Vår miniförteckning över arter i VP (uppdaterad okt 2014)

Reserapporter el motsv
- Spanien 2014 (utdrag ur kommande rapport).

lördag 11 oktober 2014

Södra Frankrike 2014

"Gul klubbtrollslända" Gomphus simillimus

I början av juli månad var undertecknad en glad och lycklig deltagare på den tredje europeiska trollsländekonferensen (ECOO) i Montpellier, som vi skrivit om bland annat här. Till min förvåning visade det sig på plats att jag var listad som organisatör, något som fick sin förklaring i att jag administrerar ECOOs Facebookgrupp. Gå in där och gå med i gruppen så får du se massor med bilder från konferensen, program med mera, och den senaste information om nästa ECOO som sker i Sverige 2016. Eftersom det finns så mycket i gruppen från konferensen så nöjer jag mig här att bara lägga ut några bilder från resan. 

En ECOO innebär alltid även fältbesök, förstås. Den här gången kunde jag tyvärr inte vara med på den efterföljande resan till Carcasonne, men bilder finns i gruppen även därifrån. Arrangörerna hade dock valt att förlägga två halvdagar under själva konferensen i fält, så det blev ändå gott om timmar i fina trollsländemiljöer.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus
En dag besökte vi marsksmarker som ser ut som de i Camargue, med samma arter men mindre i omfattning. Förutom en massa intressanta fåglar (dvärgrördrom, flamingo, purpurhöna, purpurhäger) så blev det fina obsar på inte minst karmintrollslända Crocothemis erythraea, vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, "mindre blodflickslända" Ceriagrion tenellum och vinterflickslända Sympecma fusca. 

"Mindre blodflickslända" Ceriagrion tenellum
Nästa färd gick till rinnande vatten lite högre upp i bergen norr om Montpellier. Två tjusiga arter som inte är trollsländor gladde många: alpbock Rosalia alpina och blåkråka. Bönsyrsor och diverse ödlor var också trevliga, men som vanligt var det trollsländorna som var häftigast. "Gaffelklubbtrollslända" Gomphus graslini, "gul klubbtrollslända" G. simillimus, Platycnemis acutipennis, "blek flodflickslända" P. latipes och pokalflickslända Erythromma lindenii tillhörde några av dagens favoriter.
"ljusröd flodflickslända".

/Magnus

Pokalflickslända Erythromma lindenii

tisdag 30 september 2014

Ännu en ny art för Finland

Större klubbtrollslända Gomphus flavipes, hona, Serbien 2012.

För bara någon vecka sedan hittades ännu en ny art för Finland, den andra för i år, och vi kan ännu en gång konstatera att de verkligen är på tårna i vårt östra grannland. Den här gången gällde det större klubbtrollslända Gomphus flavipes, en art vi också har med i vår Next Stop Sweden?-lista över de arter vi tror mest kan dyka upp i Sverige (se mer om den listan här!) 

Vi har med andra ord anledning att återkomma om större klubbtrollslända, en art som av en del anses tillhöra Stylurus snarare än Gomphus. Det kanske vi får anledning att återkomma om också. Mer intressant just nu, är det finska fyndet, förstås, som du kan läsa mer om här. Väldigt kort bara, så är arten på uppgång och har både utökat sitt och återtagit delar av det utbredningsområdet i främst Mellaneuropa. Troligen beroende på allt bättre vattenkvalitet efter kräftgång i nedsmutsade vatten under 1900-talet. Att den varit på g ett tag visar också fynd av större klubbtrollslända i Helgolandsfällorna vid Kaliningrad, endast 30 mil trollsländevägen från Ottenby, för övrigt något vi har många anledningar att också återkomma om.

Nya arter för resp. land. * = återinvandrad/återfunnen, sågs senast 1934.
Den första nya arten för Finland i år utgjordes av brun kejsartrollslända Anax ephippiger. Vi har inte skrivit om det fyndet på grund av att den tidigare setts i både Sverige, Norge och Danmark, men också för att den bestämdes först i efterhand (den troddes första vara en mindre kejsartrollslända Anax parthenope). Samtidigt som det finska fyndet gjordes det tredje i Sverige, om det finns det mer att läsa här. Det finska fyndet finns beskrivet här.

Ser man på de arter som hittats som nya i våra grannländer och här hemma så slår Finland både Danmark och Sverige på fingrarna rejält. Se tabellen ovan. De senaste 15 åren har tio nya arter hittats i Finland. För Danmark och Sverige är summan sex, och då är en art i Danmark egentligen inte ny, utan återinvandrad/återfunnen. Det märkligaste med Danmark är dock att ingen ny art hittats sedan 2006 och att mindre kejsartrollslända ännu inte setts där. Norge har jag betydligt sämre koll på, men jag vet att mindre kustflickslända Ischnura pumilio hittades för första gången där 2012.

Vi skickar ett grattis till Finland medan vi övriga får leta mer för att komma ikapp med nya arter. Totalt ligger Sverige fortfarande före de andra men fortsätter finnarna så här så...

Tack till Petro Pynnönen, Erland Refling Nielsen och Kent Olsen för fynddata.

TILLÄGG 17/2 2015: Norge är utelämnat ovan men vi kan lägga till att mindre kustflickslända (2012) och blå kejsartrollslända (2013) är de senaste nya arterna där.

/Magnus



tisdag 2 september 2014

Trollsländebloggen finns på Falsterbo Bird Show

Palsgöl på Lilltundran, hör mer om den miljön på söndag kl. 12.
Det blir glädjande nog trollsländeaktiviteter även på årets upplaga av Falsterbo Bird Show. Undertecknad håller trollsländevandringar på både lördag och söndag kl 11 och 13. Dessutom blir det löpande aktiviteter under helgen som tipsrunda på temat trollsländor, frågor och svar om trollsländor, test av trollsländekikare, diskutera trollsländor, kom och fyll i vår stora krysslista över vilka arter som setts under helgen med mera.

OBS tillägg kl 19.50 3/9: Våra tider överensstämmer inte med det program som nyss släpptes som "färdigt" av arrangörerna, så kolla hemsidan för senaste nytt och direkt med oss där nere om du är på plats.

Vi som har Trollsländebloggen håller på söndagen kl 12 föredrag på temat ”Våra nordligaste trollsländor”. Föredraget har fokus på några av Sveriges och världens nordligast förekommande trollsländor och de närmast exotiska miljöer de finns i – tundran, en miljö nog rätt få svenskar besökt eller ens vet att vi har i landet. Det blir anekdoter om och från besök där uppe, fantastiska naturbilder och något om det allra senaste vi vet om dessa arter. Särskilt om tundratrollsländan, världens mest mytomspunna och en av de mest okända trollsländorna i världen, som få ens har sett.

I helgen kommer man för första gången att kunna se och köpa den krysslista vi tagit fram ihop med Hirschfeld Media (se bild).

Hoppas vi ses i helgen!

/Magnus

tisdag 19 augusti 2014

Parasitupprop! (Uppdaterat)


Forcipomyia paludis på citronfläckad kärrtrollslända, Stensoffa, Krankesjön.
Det var drygt två år sedan som vi gjorde detta upprop som genast resulterade i flera fynd och bilder. Nu gör vi det igen, då intresset för och fotograferandet av trollsländor fortsatt ökat. Kanske finns det nu fler som vill bidra med kunskap i denna fråga? Nedanstående är inlägget vi publicerade förra gången.

Det finns flera olika parasiter på trollsländor vilket jag ganska nyligen förkovrat mig i då vi har med ett avsnitt om detta i den kommande boken SvenskaTrollsländeguiden. Den parasit de flesta kommer i kontakt med är de små, röda ”prickarna” som när de suger kroppsvätska från trollsländan blir större och större. Det kan se ut som små, röda druvklasar och mången trollsländeintresserad har undrat vad det är för något. Svaret är vattenkvalster, eller snarare larver av vattenkvalster. Dessa är spindeldjur och släkt med fästingar. Det finns olika arter där några är artspecifika och därmed parasiterar på en enda trollsländeart eller på arterna inom ett visst släkte. Vattenkvalstret Arrenurus cuspidifer hittas exempelvis endast på kustflicksländor.

Samma som ovan. F. paludis ses som "fläckar" på vingarna.
Något man inte ser lika ofta är svidknott av släktet Forcipomyia. Dessa sitter på vingarna och kan på håll se ut som mörka partier på dessa. I Europa finns endast en art: Forcipomyia paludis. F. paludis är inte artspecifik utan en generalist. Den har i Europa påträffats på 55 arter trollsländor och på såväl flicksländor som på egentliga trollsländor. Väldigt lite är dock känt om artens utbredning och ekologi. I aktuell tysk forskning och sammanställning där av kända fynd har forskarna endast kunna hitta ett Skandinaviskt fynd av F. paludis. Detta finns på sidan 29 i Sandhall (2000), där det finns ett foto från Krankesjön på en blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens med F. paludis på vingarna.

Efter ett mejl från Asmus Schröter, som efterlyser fler fynd, hittade jag snabbt själv bilder på arten, också från just Krankesjön. Nu efterlyser Asmus fler bilder, kontakta mig eller vår blogg om du sitter på fynd eller bilder du tror kan röra sig om Forcipomyia paludis. Datan kommer att användas i publiceringen av nya artiklar.

De få kända fynden i Sverige borde kunna späs på med fler, så sprid gärna detta upprop. Och, som Asmus själv säger ”Any potential new photo/data is highly appreciated for the European data base – with full respect to all rights of the finder/author of course!”

/Magnus

PS Om någon är intresserad av att läsa mer om F. paludis så har jag två artiklar jag kan skicka. DS 

lördag 16 augusti 2014

Från en trollsländeresa till södra Spanien

"Grön klafftrollslända" Paragomphus genei, S Azuaga, Spanien 5/6 2014.
Under sista dagarna i maj och de första i juni tidigare i år så var vi båda i Spanien för att främst se trollsländor. Helena Lager och Annica Nettrup gjorde oss sällskap på denna mycket fina och lyckade resa, där vi i princip såg allt vi hade på vår önskelista. I vanlig ordning kommer en reserapport att sammanställas och läggas ut här på bloggen. Medan vi jobbar på den kommer här ett något redigerat inlägg från resedagboken. I vanlig ordning anges också de föreslagna men ej antagna svenska namnen inom citationstecken.

5 juni Från Los Pinos i Sierra de Andújar till Benquerencia de la Serena.
Under småtimmarna innan vi går upp hörs gröngöling, rödhalsad nattskärra, härfågel och sommargylling. Samling halv nio för en (stor) kaffe innan avfärd till Rio Jándula och frukost på picknickställe. Trädgårdsträdkrypare, blåskata, härfågel och göktyta hänger runt vår frukostplats, men blåskatorna är inte lika närgångna som de i Acebuche i Coto Donana. Vi lämnar området för att köra mot Extremadura men ska först stanna till för att fotografera trafikskyltarna som varnar för att det finns panterlo i området. Då och där, klockan 10.02 mellan kilometerskylt 19 och 20, skulle vi bli varse hur adekvata de skyltarna är.

Panterlo från bilen bakom viltstängsel 5/6 2014.
Inte alls långt från vägen, på höger sida, uppenbarar sig en panterlo, en riktig, vild och lös panterlo, mitt på ljusa dagen: grovhet! Annica tvärbromsar (nåja), och inifrån bilen ser vi hur den kommer närmare och närmare, för att som närmast ses på bara några meters avstånd. Kamerorna smattrar, för bilen är den inte det minsta rädd. Först när den försvinner runt ett hörn och vi lämnar bilen för att se mer av den, blir den rädd och sätter iväg i full fart och sedan ser vi den inte mer. Vilken grej! Vi nyper oss i armarna och utbrister glädjetjut!

Vi sätter fart vidare och stannar till vid souvenirstället för att fira lon med kaffe, glass och losouvenirer, men får nöja oss med de två förstnämnda då affären inte har öppet. Vi har wifi och lägger ut bilder på lon, tagna med mobilkamerorna, fortfarande något skakade. Eufori!

"Eldbandad obelisk" Trithemis kirbyi, Spanien 2014.
Vi sliter oss därifrån till slut och drar mot Extremadura. Tankar bilen med diesel och oss själva med godis innan vi stannar intill Rio Sotillo, strax söder om Azuaga. Trettio gåsgamar eller så hälsar oss välkomna. Floden ser mycket spännande ut, och snabbt har vi sett tio arter trollsländor eller mer. En hane västlig trädflickslända Chalcolestes viridis utgör ny researt. Annars är det idel repriser som pokalflickslända Erythromma lindenii, ”ljusröd flodflickslända” Platycnemis acutipennis, ”epålettsjötrollslända” Orthetrum chrysostigma, karmintrollslända Crocothemis erythraea samt ”violett-” Trithemis annulata och ”eldbandad obelisk” T. kirbyi som avnjuts medan vi vandrar runt antingen ute i floden eller längs med densamma.

En hel familj iberiska varfåglar håller låda intill och en stor viperasnok försöker förgäves svälja en gigantisk fisk. Ser helt bisarrt ut. Efter en stund hittas så den första målarten här, som trollsländemässigt utgör dagens absoluta höjdpunkt: ”grön klafftrollslända” Paragomphus genei. Härligt nog visar den sig vara ännu snyggare i verkligheten än på bild. 10-12 hanar ses, men tyvärr inga honor. Totalt ses minst 14 arter trollsländor innan vi lämnar platsen. 

På lokalens pluskonto noteras också en rostsångar-familj och en efterlängtad spansk kejsarörn. Vilket magnifikt stopp, rekommenderas varmt! Lokalen är även känd att hysa ”mindre tångtrollslända” Onychogomphus costae, men den börjar tyvärr för vår del att flyga först någon vecka senare.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus 2014.
Lunch intas i Azuaga innan vi fortsätter norrut och drar ut på stäppen på småvägar. Det är gott om vit stork, ängshök och ormörn och helt otroligt mycket brun glada, kring 1000 ex! Vid Estanque de la Retama stannar vi till för trollsländor och inkasserar vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, mindre smaragdflickslända L. virens, större sjötrollslända Orthetrum cancellatum, blå kejsartrollslända Anax imperator och ”bågflickslända” Ischnura graellsii. Det är kvällning men det hindrar inte oss från att fortsätta skåda. Vi stannar när vi ser något spännande, som exempelvis stortrapp, som plötsligt bara står där och är så där häftig som stora trappar ju är. Svartbukig flyghöna drar över och kalanderlärka är vanlig. 

Natthärbärge intas i Benquerencia de la Serena där tapas och artgenomgång utgör en perfekt avslutning på en närmast magisk dag. Lagom runda om fötterna skrattar vi oss igenom artgenomgången och försöker ta in allt roligt vi sett under dagen. 
/Magnus
Stortrapp på stäppen kring La Serena 5/6 2014.


söndag 10 augusti 2014

Att äta eller ätas i trollsländornas värld

De nedan omtalade gräsänderna i Tisaren.
Att äta eller ätas: gräsänder som fångar trollsländor
Jag har under en tid fascinerats av trollsländornas matvanor och omvänt, alltså andra djur som livnär sig på trollsländor. Bilden ovan, på sjön Tisaren och en flock gräsänder (Anas platyrhynchos), känns säkert som en udda bild att illustrera detta med. Fram till midsommardagen 2014 hade jag tyckt likadant, men det var då, när vi i lugn och ro stod och tittade på guld- och fyrfläckade (Cordulia aenea & Libellula quadrimaculata) trollsländor jaga och patrullera framför oss, som vi båda som har denna blogg fick anledning att ändra uppfattning. En av gräsänderna plockade helt sonika en av trollsländorna ur luften, tuggade helt kort och svalde sedan hela djuret. Wow! Det gick blixtsnabbt, och helt oväntat, inte bara för oss utan uppenbarligen även för trollsländan.

När vi väl uppmärksammats på detta så följde vi nu mycket mera aktivt den gräsandshona som stått för bravaden att fånga en trollslända i luften. Alla som försökt fånga en sådan på bild eller fånga en med håv när de flyger vet hur svårt det kan vara. Visst finns det fåglar som gjort det till något av en specialitet, inte minst arter som blåkråka, biätare och lärk- och aftonfalk, som ofta ses plocka flygande trollsländor. Sen har vi koltrast samt sädes- och forsärla, som är duktiga på att fånga exempelvis jungfrusländor, men gräsänder?

Gräsandshonan låg där helt lugnt och simmade sävligt runt bland sina likar, men så fort en trollslända kom i närheten så såg man hur hon liksom stelnade till. Och pang! Så gjorde hon det igen, så det var ingen engångshändelse, samtidigt var det ingen annan i flocken som ens verkade vara medveten om trollsländornas existens. Är det någon annan som observerat detta fenomen?

Att äta eller ätas: andra faror ruvar
"Mörk smaragdflickslända" och spindel.
Nu är det förstås långt från endast fåglar som utgör hot mot trollsländorna under den tid de flyger. Spindlar, både levande sådana och gamla men fullt funktionella nät, tar en stor skara troll- och inte minst flicksländor varje säsong. Jag ser det ofta men det är rätt sällan jag tänker på att ta bilder på det.

En art här hemma som jag ofta ser i spindelnät är sjöflickslända Enallagma cyathigerum, medan jag utomlands oftast gått på "mörk smaragdflickslända" Lestes macrostigma som fångats i spindelnät. Det är säkert bara en slump att jag sett just de arterna, som lokalt kan vara mycket numerära. På bilden här till höger ses den senare arten i ett nät i Turkiet. Någon berättade för mig vad det är för spindel men jag har förträngt det. Påminn mig gärna, och på tal om att påminna, så glöm inte att du kan klicka på bilderna för att se de i större format.

Svart ängstrollslända som fastnat i sileshår.
Trollsländor kan fastna i annat än nät också, vilket på näringsfattiga myrar och liknande här hemma ibland är väldigt tydligt. Jag tänker förstås på olika arter av sileshår, som på sina håll kan bilda veritabla mattor med kladdiga, klibbiga droppar vilka enkelt fångar inte minst flicksländor. Särskilt verkar trollsländor som just lämnat vattnen bli offer för sileshår, vilket kanske beror på att sileshåren helt enkelt är vanliga just där sländorna lämnar sina larvhudar.

Grön vårtbitare snaskar i sig en större rödögonflickslända.
Även egentliga trollsländor, och då särskilt de minsta arterna, som myrtrollslända Leucorrhinia dubia och svart ängstrollslända Sympetrum danae, ser jag ofta sitta fast i sileshår. Båda de två arterna är vanliga i näringsfattiga miljöer och sitter gärna på marken. Ännu större arter, som mosaiksländor, också vanliga i samma miljöer, har jag aldrig sett i sileshår. De sitter inte på marken i samma utsträckning, men åtminstone honor av gungflymosaikslända Aeshna subarctica, som lägger ägg inte i vatten utan i blöt vitmossa, borde kunna falla offer för sileshår: har du sett något sådant?

Att även andra insekter gärna knaprar i sig trollsländor är väl inget märkligt. Ändå blev jag lite paff när jag, samma midsommardag som gräsandshistorien ovan utspelades för övrigt, sprang på en grön vårtbitare som gjorde just det, knaprade på en trollslända, närmare bestämt en större rödögonflickslända Erythromma najas. För mig var det nog mest oväntat då jag i min uppenbara okunskap alltid trott att vårtbitare var till 100 procent vegetarianer. Det är väl rätt mycket en kliché, men visst är det härligt att man fortsätter lära sig något nytt varenda gång man är ute!

Att äta eller ätas: var går gränsen för kannibalism?
Tidig mosaikslända knaprar flickslända.
Att trollsländor av olika arter och storlek gärna äter sig mätta på andra trollsländearter är inget konstigt eller oväntat, de är ju rovdjur och tar vad som ges. Att en stor trollslända äter en mindre art är heller inte kannibalism då det är två olika arter. Ändå är det något jag ofta får höra när jag pratar om det. 

Att de riktigt stora arterna, som mosaiksländorna, käkar mindre arter är något man ofta ser. Blå kejsartrollslända Anax imperator sägs vara riktigt glupsk, men undrar ändå om inte vassmosaikslända Aeshna serrata här i Sverige tar priset, då den setts ta även andra mosaiksländor.

Jag har tyvärr inga egna bilder på något sådant (än), så ni får nöja er med en bild på tidig mosaikslända Brachytron pratense, en betydligt mindre art av mosaikslända än vassmosaik, här ätandes på en flickslända, troligen en mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum.

Större rödögonflickslända äter mörk lyrflickslända.
Men det är inte bara de större trollsländorna som äter mindre arter. Även flera av flicksländorna ger sig på sina, om än inte särskilt mycket, mindre släktingar. Det är fortfarande inte kannibalism, men visst börjar det kännas som att det bränns?

Det verkar som det endast är de allra minsta arterna som inte ger sig på andra flicksländor, det finns väl helt enkelt inte något i deras storlek att ge sig på. Att större rödögonflickslända Erythromma najas äter en mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum, som på bilden till höger, är nog inget ovanligt. Att smaragdflicksländor som pudrad eller kraftig (Lestes sponsa & L. dryas) äter mindre flicksländor ser jag då och då. Detta möjliggörs förstås av att de är något större än de allra minsta, men fortfarande är det inte kannibalism.

Kannibalen!
I somras, för övrigt efter den mycket lyckade kalkbrottsexkursionen med trollsländeinventerarna, sprang vi på en större kustflickslända Ischnura elegans som i lugn och ro satt och snaskade i sig en flickslända. Jag reagerade på att dess offer inte var synligt mindre, och vid en närmare titt så kunde vi se att det faktiskt var en artfrände. Kannibalism finns med andra ord bland trollsländor trots allt. Undrar om det är vanligt? Har du sett något sådant?

/Magnus

måndag 4 augusti 2014

Nyckel till ängstrollsländorna

Blodröd ängstrollslända: helsvarta ben, T på mellankroppen och röd.
Vi har nått sensommaren, ängstrollsländornas tid, och som under varje säsong så ställer de till problem vid artbestämning. Vi har sammanställt en mycket enkel och generaliserad nyckel för att bidra till att fler ängstrollsländor kan artbestämmas. Nyckeln tar inte hänsyn till variationer och generaliserar en del, men du bör ändå kunna artbestämma en stor majoritet ganska enkelt med dess hjälp. Observera att vi eliminerat hane och hona här, så färger och könstypiska karaktärer har vi försökt skippa så långt möjligt, för att man inte ska behöva lära sig könsbestämma dem också.

Vi gör en webbversion först och sen kanske en pdf-variant vid behov. För mer kött på benen om arterna hänvisar vi till Svenska Trollsländeguiden. Glöm inte att du kan klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.

1. Har den stora, breda, mörka band på vingarna? Om nej, gå till 2. Om ja, då är det bandad ängstrollslända Sympetrum pedemontanum (mycket sällsynt och tillfällig, endast funnen på en plats i landet 2011-2012).

3.
2. Är den undre halvan av ögonen tydligt grå? Om nej, gå till 3. Om ja, då är det vandrande ängstrollslända S. fonscolombii (sällsynt, endast påträffad i de sydöstligaste landskapen).

3. Har den stora, tydliga, saffransgula partier på vingarna, särskilt bak (se bild!)? Om nej, gå till 4. Om ja, då är det gulfläckad ängstrollslända S. flaveolum (inte ovanlig, men fluktuerar i antal mellan åren). Utbredningen av det gula varierar kraftigt, från väldigt mycket till väldigt lite. Honor och yngre hanar är gulaktiga, äldre hanar röda.

4. Har den HELT svarta ben? Om inte, gå till 5. Om ja, fortsätt nedan på 4 a.

4 a.
4 a. På mellankroppens ovansida, mellan huvudet, och vingfästena, finns en mörk teckning i form av ett upp-och-nervänt T (se bild!). Om nej, gå till 4 b. Om ja, då är det blodröd ängstrollslända S. sanguineum (en av de allra vanligaste arterna upp till åtminstone Gävle). Trollsländan är vidare mycket röd (hanar) eller rödaktig (äldre honor). Yngre individer är liksom de flesta andra arter mest gulsvart, men har ändå T-teckningen.

4 b. På mellankroppens ovansida, mellan huvudet, och vingfästena, finns en mörk teckning i form av en triangel (se bild!). På mellankroppens sida 
4 b.
finns ett brett, svart band och i detta finns flera små, gula/ljusa prickar. Sländan är mycket mörk (hanar) eller gul med mycket svart (honor, yngre hanar), men INTE röd. Den svarta triangeln kan vara svår att se på gamla hanar, men de är å andra sidan helt svarta, vilket ingen annan art är. Det är också den enda arten som har svarta analbihang. Detta är svart ängstrollslända S. danae (en av de vanligaste och mest spridda arterna, särskilt i mer näringsfattiga miljöer).

5. Benen är INTE helt svarta, utan har större eller mindre partier med gult/ljust, i formen av tunna eller breda linjer eller fläckar. Gå vidare till 5 a. (Observera att vi här inte tar med de arter som redan uteslutits ovan!).

5 a.
5 a. Benen, och särskilt "låren", har mer eller lika mycket gult/ljust som mörkt (se bild!). Om inte, gå till 5 b. Om ja, då är det tegelröd ängstrollslända S. vulgatum (en av våra allra vanligaste arter i stora delar av landet utanför fjällkedjan). OBS: kolla runt på alla sidor av låren så du verkligen ser hela, då bilder i vissa vinklar kan dölja det gula på benen.

5 b. Benen är mörka, ofta mycket mörkt svarta, med tunna linjer i gult/ljust/rött som ibland kan vara så tunna att de är svåra att se (se bilder!). Om inte, gå till 5 c. Om ja, då är det är större ängstrollslända S. striolatum (som finns i olika former och utseende, och kan vara riktigt besvärlig och varierande. Den finns i södra halvan av landet och kan vara lokalt vanlig).
5 b. Fräsch individ.

5 b. Äldre hane.
5 c. Inget av ovanstående i hela nyckeln passar in, men du är ändå säker på att det är en ängstrollslända. Då är det en otypisk individ, eller så har du missat något ovan. Väldigt vanligt är att man missar vad som är helmörka ben eller ej. Även de arter som har helmörka ben kan ha ljusa partier på de första millimeterna på låren. Tänk också på att bilder ofta ljuger, och det är vanligt att benen på bilder INTE förefaller vara svarta trots att de är det. 

Kommer du inte längre i vår nyckel trots att du försökt mer än en gång och är säker på att du gjort rätt, så finns det fler karaktärer för varje art som vi avstått från att ha med för att göra det enkelt. Gå vidare kan du göra genom att titta på t ex hanens sekundära könsorgan, honans valvula, mustaschens omfattning, med mera.

Eller så är det något helt annat! Är du helt säker på att det är en ängstrollslända och dess ben är tydligt nästan helt ljusa (ljust gula, ljust röda eller ljust bruna), tydligt mer än de är svarta, ja då får du höra av dig för då kan det vara något riktigt kul. 

Lycka till!

/Magnus

onsdag 23 juli 2014

Håll utkik efter klarblå mosaikslända!

Hane av klarblå mosaikslända i Bosnien 2012.
Klarblå mosaikslända Aeshna affinis är en riktigt sällsynt art i Sverige som endast påträffats här en handfull gånger. Vi har behandlat den ganska utförligt tidigare, inte minst hur den ser ut och skiljs från andra arter: se det inlägget här

Efter fynden 2010 och 2011 var det nog många som trodde att arten var på väg hit "på riktigt". Istället tog det stopp, och inga fynd har gjorts sedan dess. Med andra ord stämmer fortfarande fyndkartan och datumen som anges i Svenska Trollsländeguiden som kom 2012. Varför har då inga fler setts? Det kan finnas en enkel förklaring på det.

Hona av klarblå mosaikslända, Bosnien 2012.
Klarblå mosaikslända ses nästan uteslutande på både våra och något sydligare breddgrader i samband med ihållande höga temperaturer, gärna med vindar från ost- eller sydostsektorn. Med andra ord liknande det som rått och råder sedan en tid i Sverige. Kanske har vi helt enkelt inte haft ett liknande väderläge under perioden 21/7-25/8, då alla fynd gjorts, sedan dess?

Fynden 2010 gjordes efter en period i början av juli med ovanligt höga temperaturer som höll i sig ganska länge. Jag minns inte hur det var 2011, men då många individer sågs långt norrut även utanför Sverige kan de också härröra från lyckade, tillfälliga reproduktioner norr om det normala utbredningsområdet. Nu är det hur som helst rejält varmt igen och har varit det under en tid - kanske är det äntligen läge för klarblå mosaikslända i Sverige igen? Ut och leta!

/Magnus

Sommarlägret blev en succé!

Annica Nettrup tog denna bild en av morgnarna strax innan avfärd.
Kanske har du redan läst eller hört om vårt läger då både radio, TV och olika tidningar var med oss på plats eller gjorde reportage/inslag av olika slag både under och efter lägret. Trevligt med så stort medialt intresse!

Vi var fler deltagare än någonsin tidigare, även personer utanför Skåne som exempelvis Tyskland, Västergötland, Norge och Danmark. Antalet gjorde att vi kunde vara minst tre grupper dagligen, så följaktligen besöktes ett stort antal inventeringsrutor under veckan. Vädret var kalas alla dagar utom första dagen vilket förstås också borgade för både gott om trollsländor och deltagare.

Glada miner i Glimåkra.
Roligaste fyndet var förstås den dvärgflickslända Nehalennia speciosa Linda Birkedal och hennes grupp hittade strax SSV Hågnarp under sista dagen. Fyndet utgör det första i Skåne sedan 1850-talet! Inte bara det dock, kanske är det faktiskt det allra första, då det enda fynd som finns sedan tidigare inte nödvändigtvis är skånskt. Det finns i samlingarna i Lund med högst bristfällig information, och kan vara någon annanstans från för att komplettera samlingarna, ett förfarande som inte alls är ovanligt. Nu behöver vi i alla fall inte tveka - dvärgflickslända finns i Skåne!

Lägret nådde nästan upp i 37-38 arter vilket är det högsta vi haft på något av våra läger. Dagsrekordet för en ruta var också högre än tidigare. En av grupperna hittade hela 28 arter i rutan som omfattar västra delarna av Perstorps samhälle. 28 arter i en ruta i mitten av juli är mycket bra!

Titta, en brun mosaikslända!
Vad som gladde mest förutom dvärgflicksländan var nog det stora antalet arter de allra flesta deltagare fick se fint under veckan. Antalet rutor med gungflymosaikslända Aeshna subarctica och mindre glanstrollslända Somatochlora arctica utökades "som vanligt" under lägret. Våra läger står nu för merparten av de kända lokalerna för dessa arter i Skåne. Det hittades nya lokaler för citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis och gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum sågs i många rutor. Den senare har uppenbarligen ett bra år. Stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus gladde många som inte ser den särskilt ofta. Den är uppenbarligen inte alls ovanlig i rätt miljö i norra Skåne. 

Nu blir det inte fler läger, åtminstone inte i det skånska trollsländeprojektets regi, då det är dess sista säsong. Läger av den här typen är dock så oerhört givande och uppskattande att det bör kunna vara ett återkommande inslag om (när?) en svensk förening för trollsländeintresserade bildas.

Mer från lägret kommer säkerligen senare. Tack alla som var med och gjorde veckan så oerhört fin!

/Magnus
Dvärgflickslända, dock inte den individ som hittades i söndags.

fredag 4 juli 2014

Snart dags för årets höjdpunkt: sommarlägret!

Pudrad kärrtrollslända sågs på lägret 2013.
För fjärde året i rad är det dags för det skånska trollsländeprojektet att arrangera ett sommarläger. Vi slår som vanligt ett slag för det här, så nedan har vi saxat in den senaste informationen inför lägret. Läs om det senaste lägret här.

Välkomna på vårt fjärde sommarläger i trollsländeprojektets regi!
Årets sommarläger tar plats utanför Bjärnum i norra Skåne, där vi under en veckas tid tillsammans umgås och undersöker områdets trollsländor. Alla är välkomna, oavsett kunskapsnivå.

Även den här sommaren bjuder det skånska trollsländeprojektet in trollsländeintresserade att spendera en eller flera dagar för exkursioner, föreläsningar, kurser, grillkvällar, bad, fiske, kanoting med mera, med målet att tillsammans inventera spännande delar av Skåne samtidigt som vi umgås och lär känna varandra. Det är gratis att delta för alla som är med på dagarna. Man behöver inte boka eller anmäla närvaro om man bara gör dagsbesök, men man måste meddela om man planerar att spendera en eller flera nätter på gården.

Robin med mindre glanstrollslända.
Vem som helst kan komma förbi och vara med under en dag eller flera, och man får gärna även ta med sig och bjuda vänner och bekanta som inte är engagerade i projektet. Det kommer också några trollsländeintresserade från övriga landet och resten av Europa.

Varje dag kommer vi att samlas vid Lillgården kl. 10.00 för gemensam avfärd (samåkning så långt möjligt) och indelning i grupper så vi kan besöka så många platser som möjligt. I varje grupp ingår en ansvarig som är både kunnig och har kartor över områdena som ska besökas. Vill du möta upp senare under dagen går det också bra, bara kontakta någon av oss som är där. Tänk på att mobiltäckningen lokalt kan vara mycket dålig. Lämna i så fall meddelande eller skicka SMS så ringer vi upp när vi kan.

Målsättningarna är flera. Alla som är med ska ges möjlighet att lära sig massor om trollsländor, hur de ser ut, hur man skiljer dem åt, hur de hittas osv. Vi är ute i fin, skånsk natur och kommer att uppleva massor av olika typer av miljöer. Det är också socialt, med mycket tid att umgås. Grupperna kommer att skifta dagligen beroende på vilka som är där för stunden.

Vi ska vara ute så mycket som möjligt. Om vädret är dåligt tittar vi på larver och larvhudar, och bilder på och filmer om trollsländor ska finnas tillgängliga.

Kostnader?
Lägret är gratis för alla som är med på dagarna och inventerar. Mat ordnar man själv. Man delar på kostnaden för drivmedel i den grupp man är med i.

Allmänt om Lillgården

Vi bor på Lillgården som ligger längst ner på en väg alldeles intill sjön Bjärlången. I omgivningarna finns vandringsleder i skogen och runt sjön.

På tomten finns tennisbana, grillplats, en stor veranda i söderläge och en mindre veranda på norrsidan. Lillgården har strandtomt. Här finns en brygga (med ramp) och en grillplats, här finns också roddbåt, kanoter, bastu, öppen spis och piano.

Det finns totalt 37 bäddar (de flesta är våningssängar) fördelade på två större sovsalar, en mindre sovsal och fem sovrum med två eller tre bäddar. Sovrummen är bokade för de som meddelat att de vill ha det, övriga får samsas i de tre sovsalarna. Då det inte är särskilt många som kommer att vara där hela tiden kommer även de större sovsalarna de flesta nätterna att kunna delas upp på sällskap.

Det finns fem duschar fördelade på två duschrum varav det ena har bastu. Tre toaletter finns varav en är handikappanpassad med dusch.

Vägbeskrivning
Lillgården ligger i norra Skåne, 15 kilometer norr om Hässleholm. Från Hässleholm (väg 21) eller Markaryd (E4): Kör väg 117 och när du är mitt i Bjärnum, kör mot Verum (precis vid Sparbanken och ICA). Efter cirka 1000 meter svänger du till höger på Kolonivägen. Kör den lilla grusvägen tills den tar slut – och du är framme!

Adress: Lillgården, Kolonivägen 30, Bjärnum.

Första och sista dagarna
Siska och Nicolas från Belgien på förra årets läger.
Vi har inte tillgång till huset förrän kl. 15.00 på måndag 14/7. Första dagen samlas vi därför som vanligt kl. 10 men kan inte lägga av saker som mat. Därför föreslår vi att ni inte har med er kylvaror utan handlar dessa under dagen.

Sista dagen måste vi lämna gården städad senast kl. 15.00. Därför städar vi på förmiddagen så det är gjort och behöver sedan inte återvända till gården.

Kontaktinformation
Kontakta Magnus 0709/641 443 eller Linda B 070/530 36 86 om du behöver hjälp, som vägbeskrivning, skjuts från stationen, samlingsplats etc. Ring INTE till Lillgården för då når du inte oss utan de som hyr ut gården.

Skicka e-post till magnus.billqvist@naturskyddsforeningen.se eller ring på 046/33 56 51 om du vill boka sängplats eller har övriga frågor. Observera att Magnus är bortrest 6-11/7! Under den tiden fungerar sms bäst, till +46709-64 14 43.

Varmt välkomna!